Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goethe, Ballader - Den trogne Eckart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ack jo, vi få bannor och stryk, ja till blods! –
Nej, allt skall gå bra – varen glada till mods!
Blott tigen så fint som små mössen!
Och den som det bjöd och det rådet er gaf,
Är han, som så innerligt barn håller af,
Är Eckart, den trofaste gamle.
I sägnerna hörden om underbar man!
Bekräftelsen dock, som gör sagan till sann,
Först nu kom er kostligt i handom.
De hinna enhvar till sitt fädernehus;
Helt skyggt för föräldrarne fram sina krus
De sätta och vänta på stryket.
Men se blott, man smakar: en makalös drick!
Tre gånger kring laget re’n kruset väl gick
Och än syns ej ände på ölet.
Och undret det räcker den helaste natt.
Man frågar och frågar; hur är dethär fatt?
Hur hänger med krusen det samman?
Små mössen de fnissa i smyg bakom stoln
Och stamma och hacka - och skvallra ur skoln
Och strax äro krusena tomma.
Och därföre barn, när er välment och godt
En fader, en lärare, gråhårsman rådt,
Så lyden och följen dem punktligt!
Och ligger än tungan i pinlig arrest,
Pratsjuka är vådlig, förtegenhet bäst:
Då ökar sig ölet i krusen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
