Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Béranger, Tio sånger - Den gamle sergeanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den gamle sergeanten.
(1816.)
Bredvid sin dotter sitter invaliden;
Hon sysslar vid sin spinnrock och sitt garn,
Då med en hand, som stympad blef i striden,
Han vaggar sina späda barnabarn.
I landtligt tjäll sergeanten slagit läger
Och hvilar ut sig efter vapnens dån.
»Att födas är ej nog», han ofta säger,
»Gud gifve dig en vacker död, min son!»
Då ljuder trummors dunder i det samma,
Och fjärran skymtar fram en bataljon.
Den gamle spritter till – hans ögon flamma
Som på en stridshingst vid trumpetens ton.
Besviken mumlar han: »Hvems dessa leder?
Hvems dessa fanor, sedda långt ifrån?
Om den kan borttvås, fläcken på vår heder,
Gud gifve dig en vacker död, min son!
»Hvem återger oss republikens söner,
Som stredo vid Jemappe, på Fleurus’ fält?
Hvem desse landtmän, som på statens böner,
Kring hotad gräns liksom en mur sig ställt?
Barfota, hungrige, de faran mötte,
Förräderiet de trotsigt bjödo hån,
Och först vid Rhen de stannat segertrötte.
Gud gifve dig en vacker död, min son!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
