Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - François Coppée, För kronan, skådespel på vers i fem akter - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med Kristus på dess duk, en liten skara frie
Stod, förd af Mikael, mot Islam – en mot tie.
Den gamle kungen, styrkt af honom, Brancomir,
Gaf åter Storherrns skänk – en titel af Emir.
Tributen vägrades. Stormklockan ljöd i bergen,
De gamla sablarne befriades från ergen
Och folket, samladt snabbt ur sina spridda tjäll,
Gick, enigt som en man, att följa Mikael.
Man svor vid helgonen sin ed till fältherrns fana
Att troget i dess spår beträda segerns bana.
Välsignelsen man fått af släktens äldste nyss,
På sina käras mun man tryckt en hastig kyss,
Och snart från bergets kam, med tordönsmoln inunder,
Kanonen talade i kapp med himlens dunder.
Sultanen skummade af hämndtörst utan ro
Och sände här på här att storma klippigt bo.
Som vågor, piskade af rasande orkaner,
En öfversvämning kom af djäflar i turbaner,
Men mötte som en mur i hvarje Balkanpass
Den starke Brancomir. Här sabeln bet så hvass,
Här rann så mycket blod, att rödt vardt forsens vatten,
Strid utan uppehåll och öfverfall om natten.
Mot turkens lägereld där kröp en hämnarflock
Och dödar lurade bak hvarje sten och stock.
Så har jag själf en gång en svärm af turkar krossat
Med raset af ett block ur sina fogar lossadt.
Att ropa sitt Allah ej turken tid ens fick.
I mer än tio år det så beständigt gick,
Bland dessa gamla berg så sjödo kampens lågor.
Men som mot strandens vall sig bryta hafvets vågor,
Så turken nötte ut mot Balkans port sin kraft
Och fejden har ej mer den hetta som den haft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
