- Project Runeberg -  Samlade dikter / Femte bandet /
258

(1903-1904) Author: Carl Snoilsky
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - François Coppée, För kronan, skådespel på vers i fem akter - Fjärde akten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag har ju gjort min plikt och ingen här rannsakar.
Det är då utan grund jag bleknar och jag skakar.
Jag straffade, när det nödvändigt borde ske
Och handlingen förmår jag utan tvekan se
Omutligt klart belyst utaf det sken du sprider,
Ledstjärna, samvete, mitt ljus i mörka strider.
Jag ryser, ryser dock uti mitt kött och blod.
Om ej jag brottslig är, hvi då på pannan stod
En iskall dagg, som flöt i droppar tungt och sakta?
Och hvarför kan jag ej min högra hand betrakta?
Hvi stötte jag med skräck bort bägarn, där jag såg
I afskydd purpurfärg det dunkla vinets våg?
Rättvisans tolk jag var, hans brott mot himlen skriat.
Med straffets svärd mitt land, ja, världen jag befriat,
Väl tjugo folk på knä för kors och törnekrans.
Gud styrde själf min arm vid sina stjärnors glans.
Som mot en giftig orm på vägen jag förfarit,
Då jag förrädarn slog – men han min fader varit!
För detta räddningsverk jag slog min egen far!
Om nu för slaverna hans minne rent står kvar,
Om folket som martyr och hjälte honom vördar,
Om man på Viddins torg hans skepnad återbördar
I den odödlighet, som bronsens gjutning ger,
Och där ur luftig rymd gestalten blickar ner
Till seklers föresyn i sagan och i sången,
Det är för att jag dräpt missgärning ofullgången,
Det är för att jag dolt hur detta blod vardt spilldt,
Det är för att, trots allt, jag straffat honom mildt,
För att jag unnade den döde lagrad hvila,
Triumf och ärestod, ej skam och bödelsbila.
Det hjälper ej. Hans blod dock ropar högt ur mull!
Sin faders baneman, men from och hänsynsfull!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:46:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snoildik/5/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free