Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - François Coppée, För kronan, skådespel på vers i fem akter - Fjärde akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
CONSTANTIN.
Dröj, ögonblick af lugn, som unnas mig så sällan,
Lik ökenvandrarns rast vid palmerna och källan,
Besök i fångens cell af solens gyllne ljus!
Min tanke sölad är liksom ett slaktarhus.
Där kan, tack vare dig, du medlidsamma unga,
En fjäril fladdra nu, en liten fågel sjunga.
MILITZA.
Om med min kärlek jag förmådde ge dig tröst!
CONSTANTIN.
Ack nej, ty hvad jag gjort, för hoppet slöt mitt bröst.
Blott för en snabb minut kan du förtviflan tysta.
Jag ville hugga af min hand, den af dig kyssta.
Bäst är att lämna mig. Blott grafköld råder här.
MILITZA.
Nej herre! Du är skön som ingen annan är,
Och du är god – din blick är ren som himlens fäste.
Jag älskar dig – du är den ädlaste, den bäste!
CONSTANTIN.
Så låt oss älska då! Kom tryck dig till min famn
Och må vår kärlek bli mitt sjuka hjärtas hamn!
Den väg, som uppåt bär, vi fastomslutna följa,
Jag höjd ur fasans natt och du ur skammens bölja.
Vår kärlek, vaknande, skall visa hur vi känt
Att oskuld vara bort vårt rätta element.
Vi danats båda två att lefva i det rena.
Du är min älskade, men själens brud allena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
