Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - François Coppée, För kronan, skådespel på vers i fem akter - Femte akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om kristenheten än sin förmur äger kvar,
Är det den Högstes verk. Jag ingen andel har.
Guds ande sopat bort Osmanerna i striden,
Som stormen ofvanfrån en myggsvärm sommartiden.
Guds öga flammande i blixten af vårt svärd.
Mot väldig öfvermakt vardt segern så beskärd.
Vår kraft ej stort förslog, förutan Herrans glafven.
Sin svage tjänare, hvars fot står nära grafven,
Den Högstes starka hand iklädde vapenskrud.
Ej tomma bifallsrop! Men böjom oss för Gud!
(Han välsignar det knäböjande folket.)
Det är en sorglig plikt som mig ännu står åter,
Då ett förfärligt brott jag nu bestraffa låter,
Den afgrundslika plan han gömd i skölden bar,
En djupt förlorad son till sådan ädel far.
(Pekar på statyn.)
Så plågsamt ögonblick jag ej som konung pröfvat.
Jag Constantin haft kär. Mitt hjärta är bedröfvadt,
Att tänka huru han min tillit kom på skam
Och huru giftig frukt sprang ut af hjältestam.
Jag jämför – och därvid min tår på kinden droppar –
En varelse af smuts med kämpen där af koppar!
Att döma sådant brott af ett så ohördt slag,
På sätt som skrifvet står i rikets gamla lag,
De äldstes stora råd, bland hvilket jag för ordet,
Har redan tagit in sin plats kring domarbordet
Att straffa som sig bör hans högförräderi.
Men först ur fängelset må mannen hitförd bli.
Hans samvete ännu jag vill försöka röra.
(Några soldater inträda i fängelset till höger
för att utföra konungens befallning.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
