| 54 |
Ängsblommor senast jag bröt, och hem
I tankar gående bar jag dem;
Men handens värme då kom åstad
Att dufna hängde blomster och blad.
I källrent vatten de sattes -- och märk:
Det var ett sannskyldigt underverk!
De rätade sina små hufvud opp
Och grön stod stängeln med krona och knopp
Och alla friska, som i den stund
De spirat först ur moderlig grund.
Så kände jag, när jag förnam engång
På främmande tungomål min sång!
