| 103 |
Jag sångarn är, som plägar draga
Kring landen för att möss förjaga
Och denna stad behöfva kan
Just hjälp utaf en sådan man;
Ty funnes råttor än så många
Och vesslor med -- jag vill dem fånga,
Jag allesamman med mig tar
Och lämnar ej en enda kvar.
Små barn plär också sångarn taga.
När så bär till, med dikt och saga.
Midt under lekens yra språng
De stanna, lydiga mitt tvång.
Och gossar, fast till trots benägna,
Små flickor, rädda och förlägna,
De måste följa mina spår,
När jag de gyllne strängar slår.
Till sist det sångarn plär behaga,
Att kvinnor bli för honom svaga.
Det finns ej stad, dit in han drog,
Där han ej fullt med hjärtan tog.
Och vore ungmör än så skygga,
Och fruar än så kyligt trygga,
De gripas ljufligt på en gång
Af trolska toners undersång.
