Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Königsmark och Thynne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någonting kunna aftvå rostfläcken från London, hvilken
vanprydde hans sköld, borde det väl vara detta. Men
här var gränsen både för den äldres och den yngres
krigarbana. Redan 1686, den 27 augusti, dukade Carl
Johan Königsmark under i Argos, icke för Ottomanernas
vapen, utan för en hetsig feber. På dödsbädden skall
han hafva klagat »att han ännu icke hunnit uträtta
något i världen». Två år senare slöt Otto Wilhelm i
Negroponte sitt bragdrika lif. Farbroder och brorson
begrofvos samtidigt uti Mariakyrkan i Stade den
19 januari 1691, hvarvid Generalsuperintendenten
för hertigdömena Bremen och Verden, Johan Diecmann
framför deras af troféer omgifna kistor höll ett
uppbyggligt tal, som följande året trycktes i
Stade, beledsagadt af kopparstick. De liknas däri
vid bibelns krigshjältar Saul och Jonathan samt
Maccabæerna, hvilka äfvenledes gåfvo sitt lif i
kampen mot Herrens fiender. Efter den andliga delen
af talet, som ensamt för sig fyller 110 foliosidor,
följa personalier. Den beklagliga händelsen i London
vidröres i korthet, men grifttalaren försäkrar,
att Carl Johan Königsmarks oskuld vid den anställda
undersökningen lyste så klar, att hans vedersakare
måste rodna af blygsel och nedslå sina ögon till
jorden. För öfrigt framhåller han den hänsofnes stora
dygder och fromhet, särskildt bekräftad genom hans
sant kristliga dödsberedelse. Eftervärlden, som läser
detta, må väl med förundran spörja: hvad är sanning?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
