Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Direktörstal i Svenska Akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fäster en bergsbo vid hans blåa alper, en steppens son
vid hans slätter med den vida horisonten, kan vara
nog för vilden eller naturbarnet; men den tänkande,
utvecklade människan måste i samma känsla förbinda
hembygden med minnet af den framfarna släkt, hvars
blod hon känner i sina ådror, hvars verk hon möter
vid hvarje fjät på den jord hon kallar sin. Först när
vi lärt att i häfdens lefvande gestalter, i saga och
sång, igenkänna och älska dragen af
det folk, som våra bördor bar
långt före våra dar,
kunna vi tala om ett fädernesland i högre mening. Då
varder också historien en outtömlig källa till
innehållsrik betraktelse, till varning eller
uppmuntran. Öfver det eljest färglösa hvardagliga
sprider hon en ljusflod, så ofta tiden i sin kretsgång
återbringar vissa mera är vanligt betydelsefulla
årsdagar.
Så har vårt folk nyligen fått fira det trehundraåriga
minnet af en bland vår historias viktigaste
vändpunkter – Uppsala möte. Luthers koral har fyllt
den ärevördiga dômens hvalf, uti ord burna af varm
hänförelse hafva andlige och världslige talare –
främst bland alla vår konung – tolkat högtidens
innebörd, och gensvaret har dallrat genom otaliga
hjärtan.
Kyrkans fest var i sannaste måtto äfven en
fäderneslandets fest. För vår inre syn har framträdt
bilden af detta rike, sådant det var för tre sekler
sedan, klufvet af split i det inre och hotadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
