Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rutger Fuchs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fästningen och var i längden ohållbar. Omgifven
af eld och dunder, samtalade Carl helt obekymradt
med en invånarinna, jungfru Maria Colbjörnsen, som
stod i ett öppet fönster gent emot det hus, där han
tagit kvarter. »Bullrar fästningskommendanten alltid
så här?» frågade han henne. »Endast när det kommer
främmande till staden», var svaret. Samma kvinna fann
utväg att till fästningen signalera hvar Carl uppehöll
sig, och genast öfveröstes huset med ett hagel af
kulor. En bomb slog ned i kammaren, där Carl fanns,
så att han sårades i ansiktet af kringflygande grus
och splint. Till slut började hela staden brinna, dels
till följd af beskjutningen; dels antänd af borgarena
själfva, som utan betänkande uppoffrade all sin
egendom, allenast de kunde skada inkräktarne. Först nu
förmådde Fuchs den okuflige hjälten att med återstoden
af sin tropp draga sig ut ur eldhafvet och gå tillbaka
öfver Tistedalsälfven på en under fiendens kulregn
iståndsatt brygga. Det ödesdigra Fredrikssten,
»Jungfrun i höjden», såsom fästet kallats, kvarstod
obetvunget, mörkt och hotande som förut.
Norrmännens förtviflade motstånd, långt ifrån att
uppreta Carl till handlingar af hämnd och vrede,
aflockade honom yttringar af ett slags bistert
välbehag, liksom hade han i dem med aktning igenkänt
svenskarnes af natur och sinnesart förutbestämda
fosterbröder. Hela fälttåget var emellertid
misslyckadt, i synnerhet sedan Tordenskjold i
Dynekilen förstört svenska arméens transportflotta.
Två dagar efter striden i Fredrikshald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
