Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rutger Fuchs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
taga slut, och ryssarnes mod växte. Striden lutade
åter till deras förmån, när Fuchs i rätta stunden
anlände med sin andra bataljon och återställde
jämnvikten. Dagen var redan nära sin nedgång,
utan att medföra något afgörande. Eldstriden
fortfor ännu, men svenskarne läto ej locka sig att
öfvergifva sin skyddande ställning och ryssarne hade
blifvit afskräckta från att mera gå anfallsvis till
väga. Då ljödo trumhvirflar i skogen bakom den
svenska linien. Västmanländingar och dalkarlar
nalkades, svettiga, andtrutna. De hade under
vägen afkastat rockar och packning, och sprungo
i skjortärmarna. Nu voro Sörmländingarne säkra
om segern. »Ge fyr och värjorna ut!» ljöd Fuchs’
kommando som vid Gadebusch. Båda hans bataljoner
gingo i sin ordning till anfall och kastade sig med
fälld bajonett öfver ryssarne. Öfverste Dahlheim,
obekymrad om sitt svåra sår, frambröt äfven med
sina tremänningar. Öfverallt, vid förhuggningen
och på ängen, kastades ryssarne öfver ända och
förföljdes mot Baggensfjärdens strand, där det
tilltagande mörkret och deras orörda reserver
räddade de flyende från fullständigt nederlag. När
Västmanlands och Dalregementet uppnått stridsplatsen,
var allt afgjordt.
Med afkastad packning, med spända gevär,
I språngmarsch kom Dalarnes skara.
Från fjärran de kommo med eldigt begär
Att dela båd’ ära och fara.
De kommo att slutet på striden se,
De kommo att afskedssaluten ge
Åt flyende fiendeflottan.
sjunger skalden Gudmund Leonhard Silfverstolpe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
