Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Warmholtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åkerhielm, mössornas enda stödjepelare inom rådet, och
den bekante, åt hattarnas hämnd hemfallne köpmannen
Springer, var Arckenholtz sedan gammalt särskildt
illa anskrifven. Han fick brådt att lämna Sverige
och erhöll af konung Fredrik en fristad uti hans
arfland Hessen, där han, till dess hemma bättre
tider för honom upprunno, såsom föreståndare för
biblioteket och konstsamlingarna i Kassel gjorde
sig känd och afhållen, under det han samtidigt
hade ledighet att arbeta på sitt stora verk om
drottning Kristina, »Mémoires concernant la Reine
Christine», Warmholtz sväfvade i mycken oro för
denne sin vän, innan underrättelse ingick, att han
välbehållen anländt till Hamburg. Man hade utspridt,
att häktningsorder voro utfärdade. I maj 1747 [1]
skrifver Warmholtz till Arckenholtz: »Jag delar
ditt öde att vara föremål för beskyllningar, hvilka
man vill få allmänheten att tro, fastän man mot dig
därjämte hopsmidt särskilda anklagelser, hvilka icke
beröra mig. Då mitt samvete är lika rent som ditt,
bibehåller jag mitt lugn midt i stormen och föraktar
de om mig utspridda nedriga lögnerna, hvilka äfven
mitt eget uppförande vederlägger.» Dessa ord utgöra
ett kraftigt vittnesbörd, att Warmholtz under sin
inblandning i politiken aldrig varit ledd af andra
motiv än dem han själf ansåg tillåtna, ty icke hade
han annars behöft anlägga denna oskuldens mask inför
sin förtrognaste vän, som var fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
