Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Warmholtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Warmholtz’ penna, finns här knappt något spår [1]; hans omdömen äro lugna, sakliga och
opartiska. Äfven i fråga om frihetstidens politiska
litteratur möter man intet uttryck som förråder den forne
partimannen. Och för att åstadkomma detta verk påstod
Warmholtz i bref till Gjörwell, att därtill endast erfordrades
ögon och händer!
Men, frågar man, huru kunde Warmholtz i sitt
landtliga hem, skild från offentliga bibliotek och
arkiv, lära känna alla dessa många tusen böcker och
skrifter? Svaret är helt enkelt: han ägde själf
nästan alla de tryckta böckerna och, beträffande
manuskripterna, hade han med stort besvär och kostnad,
såvidt möjligt, låtit åt sig afskrifva sådana, hvilka
ej hos honom funnos i original.
Vi äro här inne på kapitlet om Warmholtz såsom
samlare. Innan han började grundlägga sitt stora
bibliotek, skattade han åt den under 1700-talet så
utbredda smaken för numismatik. Berch vitsordar honom
»såsom en af vare bäste kännare», och berömmer hans
»vidtomkring ihopdragne samling» af svenska mynt och
skådepenningar. Sedan bibliofilen hos Warmholtz tagit
öfverhanden, skilde han sig emellertid från sitt
myntkabinett, hvilket han 1775 sålde till konungen
af Danmark för 5,000 plåtar [2].
Såsom ett minne af sina bemödanden på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
