Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Warmholtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
köpare. Priset som begärdes var ursprungligen
12,000 plåtar (4,000 rdr sp.), men nedsattes till
10,000. Biblioteket utbjöds förgäfves åt flera,
t. ex. den unge fideikommissarien Hildebrand på
Eriksberg och Gustaf Mauritz Armfelt; men ingen
hade lust eller penningar. Länge hoppades man på en
fordom i Stockholm anställd, mycket rik rysk diplomat,
Stachiew – han befanns vara i Konstantinopel. En stund
hängaf sig familjen åt illusionen, att måhända själfva
Katarina II kunde vara hågad att köpa boksamlingen,
liksom hon köpt Voltaires och Diderots; men till
Vinterpalatset hade man väl inga kanaler. Biblioteket
fick stå kvar på Kristineholm. Omsider afyttrades
det styckevis genom offentlig auktion i Stockholm
1799-1800. En sista återstod, som tillhört dottersonen
Schönström, såldes på samma sätt, efter katalog tryckt
1838. Dock – det är nästan alla enskilda samlingars
öde, att sålunda upplösas för att vidmakthålla
andra generationers intresse och skänka glädje åt
nya samlare. Ingen sådan, i hvars hand råkar falla
någon volym med Warmholtz’ lätt igenkännliga stil på
försättsbladet, uraktlåter att därvid med aktning
och tacksamhet tänka på en, som fordom vårdat och
kanske älskat den gamla boken – på dess förre ägare,
Sveriges främste bibliognost.
Sådan är berättelsen om Warmholtz’ lefnad och
verk. I lefnaden framträda, såsom vanligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
