Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danmark i Selund1 till Frode den djerfve. Han lofvade
konung Frode för hjelp skatter af Svearne; och gaf då Frode
honom en här och sine kämpar; och for så konung Egi) till
Svithjod. Men när Tunne spörjer detta, for han emot honom
med sitt manskap, och vardt då en stor drabbning; der föll
Tunne, men konung Egil tog derpå igen vid sitt rike, och
Danerne1 2 foro åter. Egil konung sände konung Frode hvatje
halfår goda gåfvor och stora, men gald3 Danerne ingen skatt,
men hans och Frodes vänskap höll sig dock. Sedan Tunne
föll, rådde konung Egil riket ensam tre vintrar. — Det hände i
Svithjod, att en tjur, den der till blot var ärnad, var gammal
och gödd så starkt, att han var folkilsk, och när man ville
taga honom, lopp han till skogs och vardt galen, och var
länge på skogarne till den största skade för folk. Konung
Egil var en väldig jägare och han red om dagarne oftliga i
markerna för att jaga djur. Det var en gång, att han hade
ridit på jagt med sine män; konungen hade länge ält4
(drif-vit) ett djur och lopp efter det in i skogen från alle sine män.
Då varder han var tjuren, och red till och vill dräpa honom;
tjuren vände sig emot, och konungen fick ett styngn på honom,
men spjutet skar ur. Tjuren stack nu hornen i sidan å hästen,
så att han genast fiat nedföll, så ock konungen. Derpå lopp
konungen å fotter och vill draga svärdet, men tjuren stang honom
då för bröstet med hornen, så att de stodo i qvaf.5 Då först
kommo konungens män dit och dråpo tjuren. Konungen lefde
bara en liten stund; och är han högad vid Uppsala. Så
säger Thjodolf:
1) Isl. Danmörk i Selundi; ett märkeligt uttryck, om det ej beror på
miss-skrifning, emedan det tyckes visa, att rikets namn var Selund, af
hvilket Danmark utgjorde bara en del; det är i alla fall troligt, att i den
äldsta tiden med Danmark eg. menades de landfaste delarne Skåne,
Blekinge och kanske Halland.
2) Isl. Danir, Daner, efter hvilke Danmark fått sitt namn; ordroten
Dan är af ovisst ursprung.
3) Isl. gialda, galt, goldit, äldre Sv. och i ländsk, gälda, gald,
gul dit, betala.
4) Isl. elt, ipf. af elta, förfölja, drifva, jaga; i den gamla betyd, finnes
ordet i våra äldre Bibelöfversättningar, samt i Dal. älta, i Sv. säger man
nu endast älta deg, ler.
5) Isl. å kqfi, i qvaf, djupt ned, in, af feefia, qväfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
