Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Danmark, och sade hon dä drottning Yrsa, att konung
Helge, hennes man, var ock hennes fader, men Alöf hennes
moder. For dä Yrsa åter till Svithjod till konung Adils, och
var der sedan drottning medan hon lefde. Helge konung föll
i härnad; Hrolf Krake var då 8 vintrar, och vardt då till
konung tagen i Hleidr. Konung Adils hade stora delor1
(tvister) med en konung, som het Ale den Uppländske* 1 2: han
var från Norge3. Konnng Adils och konung Ale höllo en
drabbning på Vänerns4 is, och der föll konung Ale, men
Adils hade seger. Om denna drabbning är vidlyftigt taladt
i Sköldunga-sagan5, såsom ock om det, när Hrolf Krake kom
till Adils i Uppsala: då sådde Hrolf Krake guld å Fyrisvall. —
Adils konung var mycket kär uti gode hästar, och egde han
de bäste hästar i den tiden. En hans häst het Slöngvir
beröm. Kraki, m., gosse, småvuxen karl eller något litet i sitt slag; det
var ett tillnamn, som Hrolf fick af en fattig sven Vöggr, som kom att se
Hrolf, hvilken han hade hört vara «den störste man i Nordlandena, och
hvilken han nu fann vara »kraki eirm litill.* Detta omtalas i Sn. Edda
(Upps.) s. 150—154, hvarest äfven utförligen berättas om Adils* strid mot
Ale (Run. Ali), och huru Hrolf Krake sände honoin sine kämpar till bjelp
emot en viss lön, hvilken Adils sedan nekade att gälda. För att utkräfva
sin fordran, kom Hrolf sjelf till Uppsala. Modern Yrsa gaf honom då ett
horn, fullt af guld och klenoder, i det han red bort, hvaremot Adils
förföljde honom med sin här. Hrolf räddade sig från öfvermakten, genom
att utså guldet å Fyrisvallar, hvilkets uppsamlande sinkade de förföljande.
Deraf är guld kalladt Hrolf Krakes säd och Fyrisvallarnes frö, sluter
Eddan. * *
1) Isl. deila, f., tvist, deila, v. n., tvista, Dal. dela, träta.
2) Isl. hinn Upplendski, den Uppländske, från Upplönd, Upplanden,
näranl. i Norge, d. ä. det östra Norge, mellan Dovre, Svenska gränsen
och sjölandskapen omkring Kristianiafjärden och hafvet.
3) Isl. Noregr, äldre Norð-vegr, n»., eg. den norre vägen, de
nordliga landen, liksom Austrvegr, de östliga landen; af det fordom ofta
förekommande talesättet i Noregi, dat. sg., har det nuvarande Norge
uppstått, hvaraf synes, huru orätt det är, när somlige envisas att skrifva
«Norrige«, förmodligen emedan de tro, att det finnes något af rige (rike")
i detta ord, liksom i Sverige, fordom Svia-riki. Men formerna i T.
Norwegen, E. Norwagt Lat. Norvegia, Dansk Runsten Nitr-viak, acc.,
utom det inländska skrifsättet Norge borde dock bafva lärt dem det rätta.
4) Isl. Vccnir, g. Vœnis, m., sjön Vänern. Ordet är af okänd
betydelse; jf. Van-sjön och Van-å (Dal. Wana), hvaraf Vänjans socken (Dal.
Wanaön och Yl änjaönj.
5) Sköldunga-Sagan, en saga, som, ty värr, är förlorad och
icke närmare känd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
