Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tempel-vargen1
vid vågen svalg
Ok vid våg,
hinns er ridi ar,
hrœ Olafs
hof-gyldir svalg;
skogs-ärjaFn1 2
Olofs kropp3;
och For-njots son4,
som’glöd tjattrar5,
ok glóð-jialgr
gör var leysti
sonr Fornióts
af Svia iöfri.
Sd dttkonr
af Svea
kung-klädren löste.6
Från Uppsala
ätteläggen
frd Uppsölum
1) Is!, hof-gyldir, m., tempel-varg, den som förtär templen, d. ä.
elden, af hof, n., gudahus, tempel, och gyldir, eg. den gulc, gyllene, en
benämning på vargen, enligt Sn. Edda.
2) Isl. hinns fhl. hrœ), er viði ar, hans (kropp), som skogar ärjde,
plöjde, uppodlade, eller som plöjde (högg) i träen, hvilket är en
anspelning på Olofs känningsnamn Trätälga; ar, fornt ipf. af eria, ärja,
hvars ipf. eljest är arda; deraf Isl. ardr, m., Gotl. ardr, n., årder
(flere-städes ål), Lat. aratrum, Gr. agorgov. — De tryckta upplagorna hafva
hinn er, hvilket här ändrats till hinns er, och i Fol.-uppl. T. Yl på ett
ställe till pans(?) och på ett annat ställe till þess er. I st. f. vidi ar hafva
handskr. vidiar och vidar, hvilket ej gifver någon mening.
3) Isl. hrœ, n. (g. pl. hrava), kropp, eg. lik, as, A.-Sax. hrœw,
hreaw, m., af Isl. hrá’r, rå, jf. Gr. xgsas tngsFag), Lat. caro,
cru-dus (?).
4) For njöts son, d. ä. elden, se not. 4, s. 17. For-niótr, d. ä.
för-njutaren, den förste innehafvaren af landet, emedan han, enligt ett par
gamla sago-mythiska skrifter (Um Forniöt ok hans ætt, och
Fun-dinn Norcgr, Sn. Edd., Upps., s. 357 oeh 369), sättes såsom den
äldste konungen i Norden. — Myth-figuren Fornjot, som först förekommer i
Sn. Edd. bland jättenamnen, har varit till stor förargelse, och det af intet
annat skäl, än att man misstagit sig om ordets delar och trott, att det
borde vara Forn-jot, i st. f. For-njot. Om denna förklaring äro äfven de
fleste författare nu temmcligen ense. Den, som först härutinnan tagit
fel, synes att vara författaren till stycket i Flatö-boken Om Fornjot och
hans ätt; ty till denne sin konung Forn-jot har han ock uppfunnit ett rike
Jöt-land, hvarmed han tydligen icke kan mena Jutland, utan ett af
jätteslägt bebodt land, således är här en förblandning med Jötun-hem,
jätten-hem, hvilket dock eljest aldrig kallas Jötun-land. Hädan har
sedan aflats förvexlingen af låtar, Jutar i Danmark, med mythens lötnar,
jättnar, jättar. Att konung Domalde kallas låta dolgr, Jutars fiende, utan
att det i texten uttryckligen omtalas, att han stred mot de Danske Jutarne,
kan väl ock något hafva bidragit till att stärka denna villfarelse.
5) Isl. glod-falgr, adj., eg. glöd-gömmande, som bevarar, håller
glöder vid lif, är glöd-närande, af fela, Got. filhan, bevara, deraf Ö. Göt.,
Y. Göt. fjäla, stoppa korf, gömma i fjälster, korfskinn, samt T. befehlen,
befalla, eg. anförtro åt någon. •
6) Isl. görvar, f. pl., rustning, kläder, bonad; görvar leysti, d. ä.
uppbrände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
