III. ARBETARSKYDD, i. LAGSTIFTNING. Allmän översikt av lagstiftningens utveckling. Den sociala lagstiftningen i modern bemärkelse inleddes i Sverige liksom i flertalet andra länder med åtgärder till skyddande av arbetarna mot de direkta faror ocli missförhållanden, som äro förbundna med deras arbete, d. v. s. på det egentliga arbetarskyddets område. Här inskred lagstiftaren som naturligt var först till förmån för de svagaste, de mest skyddsbehövande eller barnen. Vissa bestämmelser rörande minderårigas användande till arbete hade visserligen meddelats i en del äldre författningar angående näringarna, såsom redan i skråordningar av år 1621 och 1720, men först vid mitten av 1800-talet torde till grund för lagstiftningsåtgärder på detta område ha legat sociala skyddssyften i nutida mening. Industrialismen kom emellertid sent till genombrott i Sverige, och ej förr än år 1879 utfärdades vår första egentliga skyddsförfattning angående minderårigas användande. Vid revision av denna författning år 1900 tillfogades vissa särskilda bestämmelser rörande kvinnors sysselsättande; ytterligare bestämmelser i sistberörda avseende tillkommo år 1909 genom en lag, som förbjuder kvinnors användande till nattarbete inom vissa verksamhetsområden. Allmängiltiga skyddsbestämmelser mot yrkesfara, d. v. s. till skyddande jämväl av vuxna manliga arbetare mot fara för olycksfall och ohälsa till följd av arbetet, kommo till stånd år 1889 genom en lag angående skydd mot yrkesfara. Här berörda skyddsbestämmelser rörande minderårigas och kvinnors användande till arbete, med undantag likväl beträffande kvinnors nattarbete, samt angående skydd mot yrkesfara lia sedermera, i samband med revision i vissa avseenden till vinnande av större effektivitet, sammanförts till lagen om arbetarskydd av den 29 juni 1912, vilken lag utgör den huvudsakliga, grundläggande författningen på arbetarskyd- T 62