Arbetarskydd dets område i Sverige. Kring denna lag och kompletterande densamma i särskilda avseenden ha sedermera grupperats en del specialförfattningar, som med stöd av lagen utfärdats på administrativ väg. Med anledning av de två internationella konventionerna angående förbud mot användande av vit (gul) fosfor inom tändsticksindustrien och av blyvitt vid visst målningsarbete ha resp. 1920 och 1926 utfärdats tvenne författningar, stadgande dylika förbud. Såsom närsläktade med arbetarskyddslagen må här även omnämnas dels en lag av år 1919, reviderad år 1926, som förbjuder natt- och söndagsarbete i bagerier och konditorier, och dels två lagar av år 1919, vilka ha till ändamål att bereda tillfredsställande härbärgen åt de arbetare, som i obygderna sysselsättas med skogsavverkning, kolning eller flottning. Ytterligare ett steg i utveckling på arbetarskyddets område beteckna de lagar, som icke förnämligast av hygieniska hänsyn utan väsentligen i mera allmänt socialt syfte stadga begränsning av arbetstidens längd ej blott för minderåriga utan för alla slag av arbetare. Den mest betydelsefulla av här åsyftade lagar utgör lagen om arbetstidens begränsning, varigenom 8-timmarsdagen infördes och som, första gången utfärdad den 17 oktober 1919, nu föreligger i en avfattning av den 4 juni 1926. Till här ifrågavarande lagstiftning bör måhända även räknas en lag av år 1919 om begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse, vilken författning ersatt en lag i väsentligen samma ämne av år 1909. De bestämmelser, som avse arbetarskyddet på sjöfartens område, äro helt åtskilda från här ovan berörda lagstiftning. De grundläggande skyddsbestämmelserna rörande arbetet ombord å fartyg meddelas i sjölagen, och har med stöd av bemyndigande i denna lag utfärdats en del kompletterande administrativa skyddsföreskrifter. Genom en lag av 1919 genomfördes reglering av arbetstiden å svenska fartyg, och gäller numera i berörda avseende en den 13 juli 1926 utfärdad lag. Sjöfolkets arbets- och levnadsförhållanden ha för övrigt under de senaste åren varit föremål för särskild uppmärksamhet från statsmakternas sida. Sålunda har 1922 utfärdats en sjömanslag, som väsentligen går ut på att reglera sjöfolkets arbetsavtal. Sedan sålunda de yttre dragen av den svenska arbetarskyddslagstiftningens utveckling i huvudsak angivits, skall i det efterföljande lämnas en kortfattad översikt över denna lagstiftnings väsentligaste innehåll i ett antal mer betydelsefulla avseenden. 63