Hälsö- och sjukvård lärarna. En tidning utgives av de dövstumma själva. Flera föreningar — av dövstumma eller hörande — bereda dem stöd och hjälp. De största äro Dövstumföreningen i Stockholm och D e dövstummas allmänna sjuk- och begravningskassa. För åldringar och invalider finnes ett hem i Stockholm och ett i landsorten (Råbylund). Flera sådana hem planeras. I allmänhet äro de dövstumma självförsörjande. Enligt den officiella statistiken funnos år 1920 4,958 dövstumma (sannolikt ett minimi-tal); i distriktsskolorna undervisades år 1927 622, i de förberedande skolorna 33 och i fortsättningsskolorna 54. För hörselsvaga barn, som ej kunna följa undervisningen i folkskolan, äro i de större städerna (Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg) anordnade särskilda klasser. — För de döva verkar sedan år 1921 Svenska föreningen för dövas väl. Utom huvudföreningen i Stockholm finnas lokalföreningar i Göteborg, Uppsala, Västerås och Sundsvall. Föreningen har understöd av staten och av Stockholms stad. Den underhåller skolan för döva småbarn i Stockholm, anordnar upplysningsföredrag samt samkväm, predikningar och la-biologikurser för döva, utbildar lärare för dessa kurser, bereder arbete åt arbetslösa samt biträder döva genom specialläkare och apparatsamlingar vid anskaffande av lämpliga hörapparater. För utbildning av dövstumlärare finnes ett statens seminarium med tvåårig kurs. Dövstumarbetet övervakas av en av Kungl. Maj :t utsedd inspektör. * * * Såsom av den föregående redogörelsen framgår, är det ett karakteristiskt drag hos hälsö- och sjukvården i Sverige, att densamma i vid utsträckning organiserats och bekostas av samhället — staten och kommunerna i förening. Genom ett nät av tjänsteläkare samt ett system av sjukvårdsanstalter av olika slag tillförsäkras sålunda allmänheten och särskilt de mindre bemedlade i landets alla delar läkar- och sjukvård gratis eller för relativt ringa kostnad. 142