VI. NYKTERHETSARBETET. i. DEN ORGANISERADE NYKTERHETSRÖRELSEN. I Sverige har nykterhetsrörelsen, d. v. s. de frivilliga organiserade strävandena till nykterhetens höjande, vid olika tidpunkter fått en mycket stor anslutning. För omkring ioo år sedan framträdde den s. k. Wieselgrenska nykterhetsrörelsen, som snabbt spred sig över större delen av landet och inom alla samhällslager. År 1837 fick denna rörelse en föreningspunkt i det då grundade Svenska nykterhetssällskapet. Sällskapets ändamål var att genom tryckta skrifter och på andra tjänliga sätt framställa skadligheten av brännvinets och övriga destillerade starka dryckers bruk samt fästa uppmärksamheten på vikten av dess bortläggande. Sällskapet gillade ej heller något överflödigt än mindre omåttligt bruk av vad slags rusgivande drjxk som helst. Medlem i sällskapet avsade sig bruket av brännvin samt övriga destillerade och starka drycker för att genom efterdömets verkan övertyga andra, särskilt det uppväxande släktet, om deras umbärlighet såsom närings-eller förplägnadsmedel. Svenska nykterhetssällskapet hade år 1845 en anslutning av nära 100,000 medlemmar. Dess verksamhet och propaganda var huvudsakligen inriktad på en genomgripande omläggning av lagstiftningen. Härutinnan hade sällskapet jämväl framgång,och det var i främsta rummet på grund av dess inverkan på den allmänna opinionen som 1855 års brännvinslagstiftning tillkom (se nykterhetslagstiftningen). Efter genomförandet av denna lagstiftning förlorade Svenska nykterhetssällskapet alltmer i betydelse och fick allt ringare anslutning. Efter engelskt och amerikanskt föredöme framträdde i Sverige omkring mitten av 1870-talet den absolutistiska nykterhetsrörelsen, vilken, såsom namnet anger, kräver av sina medlemmar fullständig av-hållsamhet från rusgivande drycker. En verklig folkrörelse för nykterhetens främjande uppstod emellertid icke förrän absolutisterna samman- 143