Offentlig och enskild hjälpverksamhet port uppsattes, som förelägges fattigvårdsstyrelsen, vilken beslutar om understöd. En. mellanställning intar det blandade systemet, som förenar de båda nyss nämnda systemens fördelar ocli där särskilt den förberedande, för valet av understödets form avgörande undersökningen lagts i avlönade, med fattigvårdslagstiftningen förtrogna tjänstemäns händer. Åt de frivilliga krafterna har främst uppdragits att utöva den mera personliga tillsynen och vården av de fattiga. Det blandade systemet har särskilt vunnit terräng på Elberfeldsystemets bekostnad, som numera knappast förefinnes i sin renhet. Kostnader. Det väsentliga av kostnaderna för fattigvården bäres av kommunerna, ehuru gottgörelse helt eller delvis lämnas kommun av landstinget för de på lasarett och sjukstugor vårdade sjuka samt för vissa kategorier av sjuka och abnorma, nämligen sinnessjuka, sinnesslöa, fallandesjuka, tuberkulösa, vanföra samt kroniskt eller obotligt sjuka. Dessutom ersätter staten kommun kostnader för vård av understöds-tagare, som ej är svensk medborgare eller vars hemortsrätt ej kunnat utrönas eller vilken under vissa förhållanden oavbrutet minst tre år vistats utom det fattigvårdssamhälle, där han har hemortsrätt. Andra bestämmelser. Fattigvårdsstyrelsen har även genom olika författningar tilldelats vissa uppgifter, som stå i samband med styrelsens allmänna verksamhet, så genom lag om kommunala pensionstillskott och sjukvårdsbidrag 14 juni 1918, lag om lindring i de mindre bemedlades kostnader för vård av sinnessjuka, sinnesslöa och fallande-sjuka 2 maj 1919, lag om behandling av alkoholister 30 juni 1913 (enligt vilken fattigvårdsstyrelse är nykterhetsnämnd, där ej särskild sådan tillsatts) samt lag om barnavård 6 juni 1924 (på visst sätt förstärkt fattigvårdsstyrelse kan med Kungl. Maj:ts medgivande i mindre kommun fungera som barnavårdsnämnd). I avvaktan på ny lag om lösdrivares behandling ha i lagens övergångsbestämmelser provisoriskt upptagits vissa stadganden om bettleri. Fattigvårdskonvention med övriga nordiska länder. Genom fattigvårdskonventionen med Danmark och Norge, ratificerad av Sverige 19 juli 1914, till vilken Finland 11 juli 1923 anslutit sig, ha de fyra länderna förbundit sig att lämna dem av de tre andra ländernas undersåtar, vilka under vistelse på dess område bli nödställda, fattigvård efter samma regler, som gälla landets egna undersåtar. Ersättning 164