Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Offentlig och enskild hjälpverksamhet - 1) Samhällets fattigvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Offentlig och enskild hjälpverksamhet
från hemlandet av kostnader för fattigvård har därvid i stor
utsträckning trätt i stället för förut praktiserad hemsändning.
Fattigvården i Stockholm. Organisationen av fattigvården i
Stockholm regleras av instruktionen för Stockholms stads fattigvårdsnämnd
den 19 mars 1920. Fattigvårdsnämnden är överstyrelse för
huvudstadens hela offentliga fattigvård. I de olika
territorialförsam-lingarna finnas särskilda fattigvårdsstyrelser, utsedda av nämnden,
vilka ha närmaste tillsyn över och omvårdnad om de fattiga inom
församlingarna samt, där så är för styrelsen medgivet, själva vidtaga
eller i annat fall hos nämnden föreslå de åtgärder, som av behovet
påkallas. Styrelserna ha ock att ombesörja förvaltningen av till
församlingens enskilda fattigvård anslagna donationer och övriga tillgångar.
Styrelserna biträdas av diakonissor och besökare eller tillsyningsmän.
Fattigvårdsnämndens främste tjänsteman är fattigvårdsinspektören,
som är chef för nämndens byrå samt har att övervaka fattigvårdens
handhavande och främja dess sunda utveckling.
Statistiska data. § Enligt statistiska centralbyråns redogörelse
»Fattigvården år 1926» var antalet fattigvårdssamhällen i Sverige då 2,516,
därav 112 städer. Indelning i distrikt förefanns i 49 % av
landsbygdens och 79 % av städernas fattigvårdssamhällen. Samma år funnos
857 ålderdomshem utan och 486 med jordbruk; den förra gruppen
omfattade 25,500 platser den senare 20,700. Då utvecklingen på
anstaltsvårdens område befinner sig i en övergångsperiod, angiva dessa siffror
icke på något sätt en under längre tid förefintlig situation. Antalet
understödstagare 1926 utgjorde 317,412, av vilka dock 11,653 icke
åtnjutit egentligt fattigvårdsunderstöd utan kommunalt pensionstillskott
eller sjukvårdsbidrag. I proportion till folkmängden uppgick antalet
understödstagare till 5.23 % (för landsbygden 4.54, för städerna 6.76 %).
Av understödstagarna hade 16,751 eller 5.3 % hemortsrätt i annat
fattigvårdssamhälle än det, där understödet utdelats. Övervägande
antalet understödstagare var av kvinnkön; mot 135,686 manliga
understödstagare svarade 181,726 kvinnliga. Denna proportion är mycket
olika för olika åldrar. I fråga om barnen äro gossarna flera än flickorna,
medan för de äldre årsklasserna kvinnorna starkt överväga. Ehuru
drygt hälften av alla direkt understödda barn fr. o. m. år 1926 icke
längre redovisas i fattigvårdsstatistiken, emedan de efter
ikraftträdandet av lagen om samhällets barnavård överflyttats till barnavårds-
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
