Offentlig och enskild hjälpverksamhet nykterhetsnämndens förebyggande verksamhet är att ställa vederbörande under övervakning. Härigenom åstadkommes ett samarbete mellan nämnden och missbrukaren, som mången gång länder till det åsyftade målet att förmå denne att upphöra med sitt alkoholmissbruk. En viktig förutsättning för ett framgångsrikt resultat av detta samarbete är emellertid att nämnden, om den mötes av oresonlighet eller trots, genom sin befogenhet att eljest vidtaga åtgärder för tvångsinternering, kan sätta makt bakom sin fordran att missbrukaren ställer sig nämndens mildare beslut till efterrättelse. En betydelsefull detalj är, att nämnden —- och i fråga om farliga alkoholister även polismyndigheten — har behörighet att ingripa mot en person, som faller under lagens bestämmelser, oberoende av huruvida anmälan inkommit till nämnden (polismyndigheten) eller ej. Nämnden har med andra ord rätt och plikt att ingripa så snart den, likgiltigt på vad sätt, erhållit tillförlitlig kännedom om ett fall av alkoholmissbruk samt genom egen utredning och läkarundersökning förvissat sig om att missbruket medfört de i lagen angivna skadliga verkningarna. Denna anordning är grundad på den erfarenheten, att de, vilka det närmast tillkommer att göra anmälan, nämligen alkoholistens anhöriga, mången gång avhålla sig därifrån av fruktan för repressalier eller annorledes betingad psykologisk ofrihet, obekantskap med lagen och dess tillämpning, liknöjdhet genom vanans avtrubbande verkan o. s. v. En tvångsinternerad alkoholist kan kvarhållas å allmän alkoholistanstalt under en tid av ett år, eller, om han tidigare vårdats å sådan anstalt minst sex månader, under en tid av två år. Detta är emellertid maximitider; enligt ett uttryckligt stadgande skall utskrivning från anstalten ske tidigare, därest skäl föreligga till antagande att den vårdade efter utskrivningen kommer att föra ett nyktert och ordentligt liv. För att ernå hållpunkter för bedömande huruvida förtidsutskrivning lämpligen må äga rum, har man vid tillämpningen av lagstiftningen i stor utsträckning begagnat sig av s. k. försökspermission. Efter sex à åtta månaders vistelse å anstalten brukar den vårdade få på försök lämna anstalten och begiva sig till sin hemort; han räknas alltjämt såsom inskriven å anstalten och har att ställa sig förelagda villkor till efterrättelse —-1, ex. att underkasta sig övervakning av kommunens nykterhetsnämnd — vid äventyr att eljest permissionen omedelbart är förverkad. Visar han sig däremot skötsam, förlänges permissionen ett par tre gånger och övergår därefter i regel i villkorlig ut- 190