Bostadsfrågan Vid bedömande av bostadsproduktionens uppsving under de fem senaste åren bör man beakta, att folkmängden i städer och stadslik-nande samhällen under perioden väsentligt ökats, men per 1,000 invånare räknat tillkommo dock år 1927 drygt 35 % flera lägenheter än år 1913. Framhållas må även, att byggnadsverksamheten under de år hyresreglering tillämpades kommit i efterhand gentemot det under inverkan av befolkningens förändrade ålderssammansättning och industriarbetarnas höjda levnadsstandard starkt ökade bostadsbehovet. Utmärkande för de senare årens byggnadsverksamhet har varit dess allt starkare inriktning på uppförande av smålägenheter, vilka ock i betydligt större utsträckning än tidigare förses med bad- eller duschrum och andra moderna bekvämligheter. Karakteristiskt är, att c:a en tredjedel av lägenheterna om högst 1 rum och kök och ungefär en femtedel av hela bostadstillskottet under de senaste åren tillkommit genom ickespekulativ byggnadsverksamhet (utövad framför allt av kooperativa bostadsföreningar). 2. ÅTGÄRDER FÖR BOSTÄDERS UPPFÖRANDE. Det allmännas åtgärder. Statens åtgärder på bostadsfrågans område begränsade sig tidigare till att genom allmänna rättsregler uppdraga gränserna för det enskilda initiativet och att möjliggöra för kommunerna de lokala åtgärder, som funnos påkallade. Städernas bebyggande har sålunda reglerats genom stadsplanelagstiftning — stadsplan fastställes av Kungl. Maj :t — och genom en för rikets städer gällande byggnadsstadga (av år 1873), som medgivit för kommunerna att i enlighet med lokalt gällande s. k. byggnadsordningar närmare reglera stadsbyggandet. Hithörande författningar äro för närvarande föremål för revision. Författningar ha jämväl utfärdats om hälsovård, vilka bland annat medgiva och påbjuda kommunal inspektion av bostadsbeståndet. Hyresförhållandena ha reglerats genom lagstiftning, i vissa hänseenden innehållande bestämmelser av tvingande natur. Helt naturligt har också inteckningsväsendet m. m. gjorts till föremål för lagstiftning. På bostadskreditväsendets område hade staten redan före världskriget vidtagit positiva åtgärder. Sålunda inrättades år 1904 statens egnahemslånefond, vilken avser att bereda mindre bemedlade lån för bildande av egnahem för såväl jordbruks- som bostadsändamål (se sid. 203). 223