Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Bostadsfrågan - 2) Åtgärder för bostäders uppförande - Det allmännas åtgärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bostadsfrågan
Vidare har staten medverkat till upprättande år 1909 av ett
kreditinstitut för beredande av primär kredit för bostadsändamål i städer
och stadsliknande samhällen. Kreditorganisationen består av en
obligationsutgivande centralkassa, konungariket Sveriges
stadshypoteks-kassa, som lämnar lån till solidariskt ansvariga lokala
sammanslutningar av låntagare, s. k. stadshypoteksföreningar. I motsats till
långivningen ur egnahemslånefonden lämnar denna kreditorganisation
lån jämväl och till övervägande del för större bostadshus och tager
icke till speciell uppgift att främja nyproduktion. Belåningsgränsen
är femtio och i de fyra största städerna sextio procent av
fastighetsvärdet. Staten har tillskjutit en grundfond till kassan, för närvarande
80 milj. kronor, och utser dess styrelse och revisorer samt beslutar om
ansvarsfrihet åt styrelsen. Ehuru det statliga inslaget i
kreditorganisationen är ganska starkt accentuerat, är den emellertid ej att anse
såsom en verklig statsinstitution. Staten ansvarar sålunda ej för de
utgivna obligationerna i’vidare mån än genom den tillskjutna
grundfonden. Kassans nuvarande omslutning är cirka en halv miljard.
Under senare delen av världskriget, då dettas ekonomiska följder
verkade alltmera störande på bostadsmarknaden, nödgades staten
ingripa med utomordentliga åtgärder. Liksom i flertalet andra
europeiska länder gingo dessa företrädesvis ut på, dels att i
lagstiftningsväg reglera hyresmarknaden, enkannerligen att förebygga oskälig
hyres-stegring, och dels att genom ekonomiskt stöd främja den lamslagna
bostadsproduktionen.
Den första s. k. hyresstegringslagen utfärdades på våren
1917. I denna provisoriska lagstiftning tog man emellertid redan från
början sikte på sådana åtgärder, som medgåve planmässighet i
avvecklingen, så att lagen skulle kunna helt upphävas, när de rubbade
jämviktsförhållandena åter stabiliserat sig. Man införde därför en viss
obetingat fri latitud för hyresstegring, vilken efter hand vidgades, år 1920
till 50 procent av förkrigshyrorna. År 1921, då lagen begränsades att
gälla allenast bostadslägenheter, fattades jämväl beslut om lagens
definitiva avskaffande den 30 september 1923. Beslutet härom
konfirmerades påföljande år. Vid tiden omedelbart efter den fria
hyresmarknadens återställande skilde sig hyresindex med endast en enhet från den
allmänna levnadskostnadsindexen i Sverige. Samma år lagen
upphävdes hade bostadsproduktionen i Sverige åter kommit igång och
uppnådde under året ett resultat, som var större än det som ernåddes
under det livliga byggnadsåret före världskrigets utbrott. Produktionen
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
