Bostadsfrågan mycket god beskaffenhet. Till ledning och hjälp för egnahemsbyggare ha utarbetats typritningar, som stått att erhålla för billigt pris. För närvarande föreligger ett förslag om definitivt ordnande av bland annat sådan kreditgivning, som nu bedrivits ur statens bostadslånefond. Sålunda åsyftar förslaget att bereda tillgång till sekundär bostadskredit i allmänhet för såväl hyreshus som kooperativa bostadshus och egnahem. I den mån primärkredit icke erhålles i annan, lämpligare ordning, kan jämväl sådan kredit enligt förslaget beredas. Närmast åsyftas härvid kredit för egnahem och liknande bostadshus i förstäder och mindre samhällen. För ändamålet skall enligc förslaget inrättas en enskild kreditorga-nisation, delvis efter mönster från stadshypotekskassan och stadshypo-teksföreningarna, alltså bestående av en obligationsutgivande centralkassa, förbunden med solidariskt ansvariga låneförmedlande föreningar. Staten skall enligt förslaget tillskjuta en grundfond på 20 milj. kronor (i statsobligationer). Verksamhetsområdet är avsett att omfatta alla städer och organiserade stadsliknande samhällen, men ej den rena landsbygden. Belåningsgränsen är satt till tre fjärdedelar av fastighetsvärdet. Slutligen förutsättes, att kommunerna tills vidare, i mån av behov, skola bereda kooperativa bostadsföretag viss ytterligare kredit. Långivningen är enligt förslaget, i motsats till den statliga kreditgiv-ningen ur egnahems- och bostadslånefonderna, icke förbehållen allenast för nyproducerade bostäder. Bostadskooperation. Storstaden är ju en produkt av industrialismen, som i vårt land daterar sitt genombrott från 1870-talet. Bostadsnöd och överbefolkning i städerna var ett resultat av denna frammarsch, och därför spårar man de första bostadskooperativa sammanslutningarna till dessa tider. Under årens lopp ha bostadsföreningarna blivit flera och flera i de större städerna, men dock äro de till tiden före världskriget övervägande små splittrade företag, omfattande ett eller ett par hus var. Under krigsåren tog bostadskooperationen stark fart framför allt i Stockholm, och ett stort antal bostadsföreningar tillkommo, men många av dessa voro egentligen inriktade på att till förmån för fastighetsägare avyttra bostadslägenheter och därigenom kringgå då gällande lagbestämmelser mot hyresstegring. I regel drevo de själva ingen byggnadsverksamhet . Även om dessa föreningar sålunda ur social synpunkt lida av påtagliga brister, ha de lämnat ett betydande resultat därutinnan, att de 226