X. KOOPERATIONEN. Den kooperativa tanken om samverkan till vinnande av vissa ekonomiska syften hade redan i gamla tider hemortsrätt i Sverige. Den jordbrukande befolkningen, som ju var den alldeles övervägande långt in på 1800-talet, bodde i allmänhet på germanskt vis i byalag. Redan genom lag voro grannarna i byn förpliktade till inbördes hjälp i sin näring, och denna ordning var så självklart till nytta, att den kom till användning även på andra områden. Utskiftningen av byarna inom större delen av landet i början av 1800-talet medförde helt naturligt en stark tillbakagång för denna gamla samhushållning. De uppväxande städerna och industrisamhällena med deras från skilda håll sammanflyttade befolkning saknade också länge den gemensamhetskänsla, som är det naturliga underlaget för ekonomiskt samarbete till allas ömsesidiga gagn. När de moderna kooperativa idéerna från England vid mitten av 1800-talet spriddes till Sverige, föllo de därför i stort sett i jungfrulig jord, om ock här och där bysamhällenas primitiva samverkan på jordbrukets, boskapsskötselns och skogsbrukets områden hållit sig kvar. Redan på 1850-talet uppstodo de första moderna sammanslutningarna för kooperativ verksamhet i Sverige. Dessa avsågo dels att förse sina medlemmar med vad de till sin hushållsförbrukning behövde, dels voro de knutna till jordbruket och hade till syfte att förse jordbrukarna med för driften erforderliga förnödenheter eller ordna avsättningen av dess produkter. Stundom förenades dessa ändamål inom en och samma förening. Under de följande årtiondena var vid vissa tillfällen verksamheten inom såväl konsumenternas som producenternas kooperativa företag livlig, och på några områden vunnos ej så obetydliga resultat, men det var först under åren omkring sekelskiftet, som, i och med tillkomsten av 232