Kooperationen centrala organisationer för några av de viktigaste föreningsgrupperna, utvecklingen tog kraftigare fart. Konsumentkooperationen. Här har hittills konsumtionsförenings-rörelsen varit den helt och hållet förhärskande och är tillika obetingat den gren av kooperativ verksamhet, som överhuvud utvecklats kraftigast i vårt land och visar de mest originella dragen i sin organisation. Den organiserade konsumtionsföreningsrörelsen i Sverige kan sägas leda sitt ursprung från 1899, då ett antal av de dåvarande små och dittills isolerade lokala föreningarna bildade Kooperativa förbundet, som hade till ändamål att utgöra ett föreningsband dem emellan och handhava organisations-, upplysnings- och propagandaverksamhet. Efter några år kände förbundet sina krafter tillåta upptagandet jämväl av partihandelsverksamhet på sitt program, och denna ordning med en gemensam central för den ideella och den ekonomiska verksamheten har sedan blivit bestående. Alltsedan den tiden har verksamheten fortsatt att kraftigt gå framåt. Till framgången har icke minst bidragit, att föreningarna, som helt ansluta sig till Rochdalegrundsatserna, kommit att icke blott till formen utan i realiteten stå öppna för anslutning från skilda samhällsklasser. Med avseende på de lokala konsumtionsföreningarnas yttre utveckling hänvisas till diagrammet å sid. 234. Sedan 1908 har antalet föreningar ökats från omkring 500 till 1,000 eller sålunda fördubblats. I nära tio år har emellertid nu föreningsantalet varit oförändrat eller till och med något minskats, vilket förklaras därigenom att man i Sverige, liksom i åtskilliga andra kooperativt mera framåtskridna länder, funnit önskvärt att sammanslå smärre, varandra närliggande föreningar. Huru stark denna koncentrationstendens varit, framgår med all tydlighet av kurvan för medlemsantalet. Från 75,000 år 1908 har detta nära femdubblats, så att vid 1926 års slut siffran 350,000 var överskriden. Detta innebär, att medlemsantalet per förening stigit från c:a 160 till 370. Att även den senare av dessa siffror är låg i jämförelse med förhållandena i flertalet andra länder, sammanhänger därmed, att ett mycket stort antal av de svenska föreningarna, ungefär tre fjärdedelar, äro belägna på landsbygden och endast omkring 250 i städer och stadsliknande samhällen. Landsbygdsföreningarnas karaktär av småföretag accentueras ännu mera, då man vet, att bland städernas konsumtionsföreningar finnes ett antal, som vunnit betydande anslutning, därav åtminstone ett företag, nämligen Konsumtionsföreningen 233