Folkundervisning och bildningsarbete håll gjort goda insatser i berörda avseenden och även medverkat till den från skolorna avgående ungdomens förhjälpande till lämplig ar betsanställning. Då nu, såsom här förut meddelats, det icke synts möjligt att under förhandenvarande förhållanden genomföra någon lärlingslag, ha de ämbetsverk, som närmast haft att handlägga ärendet, nämligen kommerskollegium, socialstyrelsen och skolöverstyrelsen, i gemensamt utlåtande föreslagit åtgärder för främjande av ungdomens yrkesutbildning genom förmedling av lämpliga arbetsanställningar. Angående arten och gestaltningen av dessa åtgärder meddelas närmare upplysningar i kapitlet angående arbetsförmedlingen (sid. 46). 4. ALLMÄN FOLKBILDNING OCH SOCIAL UTBILDNING. Folkbiblioteksverksamheten. Den moderna svenska folkbiblioteksverksamheten går tillbaka till ungefär tiden för tillkomsten av den obligatoriska folkskolan i vårt land. Folkskolestadgan av år 1842 innehöll en föreskrift, att prästerskapet borde uppmuntra till inrättande av ((Sockenbibliotek för underhållande av de i skolan förvärvade kunskaperna och synnerligen för befrämjande av en sann kristelig bildning». Redan under de båda årtiondena närmast dessförinnan hade emellertid krafter, bland annat från kyrkligt håll, varit i verksamhet för tillkomsten av sockenbibliotek, varvid Karlstads stift gått i spetsen. På 1850-talet kom det till ett starkt uppsving, ej minst i fråga om landsbygdens bibliotek (1868 funnos sålunda 1,437 sockenbibliotek). Efter en period av tillbakagång vidtog med 1890-talet en ny uppryckning, varvid städernas bibliotek i högre grad än tidigare trädde i förgrunden. Bland stadsbiblioteken märkes föregångsinstitutionen vid denna tid, Dicksonska folkbiblioteket i Göteborg, som år 1897 fick egen byggnad. Nu tillkommo också vissa arbetarbibliotek, främst det i Stockholm, som grundlades år 1891. År 1905 beviljade riksdagen för första gången statsanslag till folkbiblioteksväsendet. År 1912 antogos de för den följande utvecklingen betydelsefulla men nu i viktiga punkter föråldrade föreskrifter om statsanslag, vilka ännu i allt väsentligt gälla. Dessa gingo ut på ökade anslag åt de båda redan bestående huvudtyperna av bibliotek, folk- och skolbibliotek, samt understöd därjämte åt en tredje typ av bibliotek, de s. k. studiecirkelbiblioteken tillhörande riksförbund för studiecirkelverksamheten (se s. 262). Härtill kommo genom beslut av 1920 års riksdag statsunderstöd åt sjukhus-