Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Undantagslagarnas period
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDANTAGSLAGARNAS PERIOD. 33
hvilka professor Pontus Fahlbeck (Stånd och Klasser)
funnit så förträffliga, o. s. v. Men så småningom öfver-
flyglades »reformisterna» af Scheus anhängare, hvilka bör-
jade allt mer luta åt anarkismen, dragande med sig nästan
hela arbetarerörelsen Denna sorgliga period slutade med
anarkistdåden 1884 och de därpå följande undantagslagarna,
som blefvo ännu mera godtyckligt och brutalt tillämpade
än den tyska.
Det lyckades så småningom några energiska män,
bland hvilka särskilt bör i hågkommas d:r Viktor Adler,
att med understöd af den återstående kärnan af partiet,
samla ihop de skingrade arbetarne på nytt. Genom den
kloka och upplysta agitation som bedrefs af d:r Adler och
hans tidning Gleichheit förlorade de anarkistiska fraktio-
nerna allt mer sitt inflytande på massorna, hvilket möj-
liggjorde en förening. Denna ägde rum på kongressen i
Hainfeld nyåret 1889, där det österrikiska socialdemokra-
tiska partiet konstituerade sig och antog ett program i
samma anda som det nuvarande tyska och med samma
nutidsfordringar. Själfva principförklaringen, som antogs
med 69 röster mot 2, har följande lydelse:
Det socialdemokratiska arbetarepartiet i Österrike eftersträfvar för
hela folket utan skilnad med hänsyn till nation, ras eller kön fri-
görelsen ur den ekonomiska afhängighetens fjättrar, upphäfvandet af
den politiska rättslösheten och höjandet ur den andliga förnedringen.
Orsakerna till detta ovärdiga tillstånd äro icke att söka i vissa politiska
inrättningar, utan i det hela samhällstillståndet betingande och behärskande
sakförhållande, att arbetsmedlen blifvit monopoliserade i händerna på
enskilde ägare. Arbetskraftens ägare, arbetareklassen, bli därigenom slaf-
var under arbetsmedlens ägare, kapitalistklassen, hvilkens ekonomiska
och politiska herravälde finner uttryck i den nuvarande staten. Pro-
duktionsmedlens enskilda besittning, som politiskt betyder klass-staten,
betyder ekonomiskt stigande armod bland massorna och växande pro-
letarisering af allt bredare folklager. Genom den tekniska utvecklingen
och produktionskraftens kolossala tillväxt bevisar sig denna egendoms-
form icke blott öfverflödig, utan den upphör äfven faktiskt för det öf-
vervägande fertalet af folket, medan samtidigt frambringas de nöd-
vändiga betingelserna för den gemensamma egendomsformen. Arbets-
medlens öfvergång i hela det arbetande folkets gemensamma be-
sittning betyder alltså icke blott arbetareklassens frigörelse, utan äfven
fullbordandet af en historiskt nödvändig utveckling. Denna utveck-
lings bärare kan blott det klassmedvetna och som politiskt parti or-
ganiserade proletariatet vara. Att politiskt organisera proletariatet,
ingjuta det medvetande om sitt läge och sin uppgift, göra det and-
ligt och fysiskt stridsdugligt och bibehålla det som sådant, det är
RER AE Aa SSESSSSEEeEE
SDR a VRT ) FÅ pre Dr ; Fö
I
I
LE
|
||
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
