Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Socialdemokratin grundlägges i Tyskland. - Ferdinand Lassalle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
SOCIALDEMOKRATIN
»Den järnhårda ekonomiska lag,» säger han i nämnda broschyr,
»som under de bestående förhållandena, under tillgångens och
efterfrågans herravälde, bestämmer arbetslönen, är denna: att
genomsnittslönen alltid reduceras till de nödvändiga livsmedel, som efter
vanliga levnadsbehov hos ett folk äro erforderliga till existens
och fortplantning. Detta är den punkt, kring vilken daglönen gör
små svängningar, utan att någonsin kunna hålla sig länge, vare sig
över eller undar densamma.
Den kan icke varaktigt höja sig över detta genomsnitt ty
då skulle snart till följd av arbetarnas förbättrade villkor uppstå
en ökning av arbetarbefolkningen och såmedelst även av tillgången
på armar, vilket skulle medföra, att arbetslönen åter nedtryckes till
eller under sin förra nivå.
Arbetslönen kan icke heller varaktigt sjurka djupt under det
nödvändiga existensminimum, ty då skulle det inträffa, att arbetarnas
antal genom utvandring och elände av alla slag förminskades och
således till följd av ökad efterfrågan arbetslönen åter stege till sin
förra nivå. »
Lassalle gick så långt, att han förklarade en var, som
icke erkände denna lag, för en bedragare eller okunnig.
Likväl existerar i verkligheten ingen »arbetslönens
järnlag», såsom ock socialdemokratin nu mera allmänt
erkänner. Denna vid första påseendet så sannolika teori
härstammar från Adam Smith och andra, men i Karl Marx’
system förekommer den icke. Enligt Marx bestämmes
arbetskraftens pris, liksom priset på andra varor, av dess
produktionskostnad. Men detta bestämmes även av den
inom arbetarklassen gällande standard of life
(levnadsvanorna), och dessutom betingar ett mera sammansatt
arbete högre pris, emedan en dylik arbetskraft kostar mer i
» produktion», därför att dess utbildningskostnader äro större.
Tillgången och efterfrågan, menar Marx, bestämmer icke
arbetslönen, utan endast dess fluktuationer, vilket även
var andemeningen hos både Smith och Ricardo. Det är
rörelser hos kapitalet, icke hos befolkningen, vilka avspegla
sig i kriser och goda tider.
Tydligtvis förbiser Lassalle också helt och hållet det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
