Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Socialdemokratin grundlägges i Tyskland. - Ferdinand Lassalle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALDEMOKRATIN GRUNDLÄGGES 1 TYSKLAND
21
inflytande yrkesorganisationen kan utöva på
arbetsmarknaden. Vore också hans teori i princip riktig, skulle
arbetslönerna ha till tendens att sjunka ned till ett minimum
endast under förutsättning av en vild konkurrens mellan
arbetarna. Så snart dessa genom fackföreningar eller blott
genom instinktmässig samverkan något reglera tillgång och
efterfrågan, existerar icke längre som ensamt avgörande
faktor »den järnhårda och grymma lagen».
Men Lassalle hade icke som Marx haft tillfälle att i
England iakttaga verkningarna av arbetarnas fackliga
organisationer. Hans uppgift var att övertyga arbetarna om
fruktlösheten i de Schultze-Delitschska »självhjälps »
-inrättningarna, och därigenom förleddes han att ringakta all
slags självhjälp. Hans enda hopp stod till staten. Denna
skulle förskottera arbetarna nödigt kapital för att de,
organiserade i produktiva associationer, skulle kunna
överflödiggöra bourgeoisin. Han räknade ut att det till en
början endast skulle fordras 100 millioner thaler. Och
härtill behövdes bara statskredit, t. ex. förmedlad av en
tysk statsbank; då kostar det inte »den fattige bonden »
ett öre.
Detta Lassalles sociala program, som en gång
omfattades med så mycken entusiasm av de tyska
industriarbetarna, är numera alldeles uppgivet. Enligt den nu
gängse socialdemokratiska uppfattningen blir det nuvarande
kapitalistiska produktionssättet utan statens mellankomst
genom utvecklingens egna lagar till sin form socialistiskt.
Arbetsprocessen försiggår redan i ett stort antal
industrigrenar kooperativt, medan arbetsproduktens tillägnande är
individuellt och kapitalistiskt. Arbetarna behöva därför
icke gå till staten med anmodan om hjälp till
produktivassociationer, utan böra i stället söka erövra staten, d. v. s.
den politiska makten, då hela produktionsmaskineriet
kommer under deras kontroll och ledning.
Men med större och snabbare framgång kröntes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
