Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Frankrike: från kejsardömet till Kommunen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
SOCIALDEMOKRATIN
Kommunen visade hur det förstod att slåss. Vid nyheten
att Bazaine kapitulerat med hela sin armé i Metz uppstod
den 31 okt. en spontan folkresning, som dock
misslyckades på sin egen planlöshet och överdrift. Hjältemodigt
uthärdade Paris belägringens lidanden, men
undsättningsarméerna, som Gambettas energi förde fram, förmådde ej bryta
järnringen. Stämningen mot de styrande blev allt mera
bitter, ett sista utfall ordnades av Trochu på ett sätt, som
blott befäste den allmänna övertygelsen att de
maktägande voro förrädare, och den 28 jan. 1871
undertecknades kapitulationen.
De uppskjutna valen till nationalförsamlingen gåvo i
denna hopplösa stämning en majoritet av klerikala och
rojalistiska lantjunkare, vilken begynte med att vägra att
erkänna republiken och i stället utsåg den gamle rojalisten.
Thiers till » chef för den verkställande makten». Klyftan, som
allt från början gapade mellan dessa och det republikanska
Paris, blev allt djupare. Den förödmjukande freden
avslöts mot Paris’ riksdagsmäns nej, ett par kejserliga
generaler sattes att där återställa ordningen», staden fick ej
längre vara huvudstad, utan nationalförsamlingen förlades
till Versailles. Fortsatt anstånd med växlar och hyror i
Paris, tills arbetet kommit något i gång, förvägrades; det
var ruin för småborgarna, och arbetarna på gatan!
Samtidigt dömdes Blanqui och Flourens till döden för
resningsförsöket den 31 okt., och sex tidningar indrogos.
Alla dessa åtgärder sammanförde så gott som hela
Paris i en gemensam känsla: försvar för sin frihet
gentemot det reaktionära landet, försvar för republiken mot
en monarkisk restauration. Nationalgardet valde, var
bataljon i sitt kvarter, en centralkommitté, tills man hann
förrätta kommunalval för staden.
Thiers misskände totalt denna folkstämning och trodde
sig blott ha att göra med en handfull fega skrikhalsar.
Han gav därför order att trupperna skulle börja avväpningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
