Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Tyskland: undantagslagarnas period
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
SOCIALDEMOKRATIN
Han skrev: »Låtom oss förstöra den socialistiska
organisationen, och det existerar icke mer något socialistiskt parti!»
På samma sätt förfors med det socialdemokratiska
arbetarpartiet (Eisenacharne), och bägge organisationerna
upplöstes. De övriga staterna följde genast exemplet.
Den närmaste följden av den Tessendorfska
förföljelsen blev de bägge socialistiska partienas förening till
ett enda. Differenserna hade på senare år blivit allt
mindre, i riksdagen samarbetade man redan bra.
Föreningskongressen ägde rum i Gotha 1875, där ett program
för Tysklands socialdemokratiska arbetarparti antogs,
som börjar:
Arbetet är källan till all rikedom och all kultur. Då det
allmänt produktiva arbetet endast möjliggöres genom samhället,
tillhör hela arbetsprodukten samhället, d. v. s. alla dess medlemmar,
med lika rätt åt en var efter hans förnuftsenliga behov och med
arbetsskyldighet för alla.
I det nuvarande samhället äro arbetsmedlen kapitalistklassens
monopol. Arbetarklassens beroende, som härav blir en följd, är
orsaken till eländet och slaveriet i alla dess former.
För arbetarklassens befrielse fordras, att arbetsmedlen göras
till samhällets gemensamma egendom samt en samhällelig reglering
av det kollektiva arbetet med hänsyn till det allmänna bästa och
en rättvis fördelning av arbetets avkastning.
Arbetarklassens frigörelse måste vara arbetarklassens eget
verk, gentemot vilken alla andra klasser äro blott en enda reaktionär
massa.
I programmet, som enligt sakens natur var ett försök
till hopsmältning av de båda ungefär jämnstarka
riktningarnas åskådning, fingo Lassalleanerna in sina speciella
slagord som den järnhårda lönelagen och den enda
reaktionära massan. Från Marxismen kom arbetsmedlens
överförande i samhällets ägo och den proletariska klasskampen..
Produktionsföreningarna ställdes som övergångsled fram
till det socialistiska samhället. De närmaste fordringarna
i programmets senare delar gällde samhällets demokra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
