Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Fransk socialdemokrati: den första samlingen - kampen om "ministerialismen" - samling på nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
SOCIALDEMOKRATIN
stå fast på klasskampens grund» (Unité
socialiste-révolutionnaire). Hit kommo snart först Vaillant och hans
grupp, sedan även Allemanisterna. Den Jaurèsistiska
flygeln antog 1902 på en kongress i Tours ett eget
program. Valen samma år gåvo Jaurèsisterna 405,000 röster
och 32 deputerade, medan den antiministeriella gruppen
fick inemot 400,000 röster och 12 platser.
Den farliga situation, varmed Millerands ministerskap
först försvarades, hade längesedan upphört, då han efter
detta val drog sig tillbaka jämte sina kolleger. Ostridigt
har han emellertid som minister nedlagt ett betydande
socialpolitiskt arbete. Bl. a. blev lagstadgad
10-timmarsdag införd i hela industrin, där kvinnor eller minderåriga
sysselsättas. Gruvarbetarna framtvungo för sin del med
regeringens bistånd 8-timmars-dag.
Klyftan mellan reformister och revolutionärer var
emellertid i verkligheten icke så stor. Dels visade sig
intransigenta uttalanden ej sällan förenliga med ganska
mycken opportunism i handling, dels närmade sig Jaurès,
för att ha en motvikt mot Guesde och göra den
blivande enigheten riktigt vid, starkt till de
generalstrejksivrande och antimilitaristiska fackföreningsmännen. Vänstra
flygeln inom hans eget parti, med Longuet, Renaudel o. a.,
tog ledningen vid kongressen i S:t Etienne 1904; Millerand
hade samma år uteslutits. Visserligen försvarade Jaurès
på Internationalens kongress i Amsterdam 1904 med all
energi sin förra reformistiska taktik, men om han ej
förmådde hindra att Dresden-resolutionen (se Tyskland) där
slutligen antogs, var kongressens vädjan att i varje land
gent emot de borgerliga partierna skapa »blott ett
socialistiskt parti, liksom det finnes blott ett proletariat,» så
mycket mera helt ur hans eget hjärta.
Efter Amsterdam grep man sig därför genast an med
enighetsverket. I formlerna gjorde reformisterna alla
medgivanden, och det enade »Parti socialiste» (franska sek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
