Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Fransk socialdemokrati: den första samlingen - kampen om "ministerialismen" - samling på nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK SOCIALDEMOKRATI: KAMPEN OM »MINISTERIALISMEN» 47
tionen av arbetare-Internationalen), som konstituerades i
Paris april 1905, har i sina principiella förklaringar helt
upptagit den intransigenta riktningens åskådningssätt och
därav följande taktik. Socialisterna hade redan 1904 i
kammaren lämnat det republikanska »blocket», men de
stödde ministären Combes för dess stora reform att avskaffa
statskyrkan; socialisten Briand var härvid utskottets
rapportör. Vid valen 1906 mönstrade det
partiet 896,000 röster och fick 52 deputerade.
ett 20-tal 8. k.
» oberoende» reformistiska socialister
valdes.
»enade »
Även
När Clemenceau samma år bildade sin ministär,
upptog han i denna dels den »oberoende» Viviani på den
nya posten som arbetsminister, dels den förre ivraren för
generalstrejken Briand. Men denna gång uppstod intet
nytt fall Millerand»; man blott konstaterade att Briand
genom detta steg utträtt ur partiet. Clemenceaus
hårdhänta politik mot syndikalister och antimilitarister (som
dock efter fransk sed mildrats då och då av en amnesti)
har än mera närmat de franska socialisterna med Jaurès
i spetsen till dessa; » antipatrioten» Hervé har fått plats
i partistyrelsen, och från kongressen i Nancy 1907 kom
Jaurès till den internationella kongressen i Stuttgart för att
drifva fram en mera direkt aktion mot militarismen än tysk
taktik velat medgiva.
Att all denna radikalism likväl är förenlig med starka
reformistiska strömningar även inom den »enade» franska
socialdemokratin framträdde särdeles tydligt på kongressen
i Toulouse 1908, där Jaurès åter utvecklade
aktionsprogrammet till reformisternas fulla tillfredsställelse, och för
stunden drog hela partiet med sig. Kongressen 1909 i
S:t Etienne visade dock åter de gamla motsättningarna,
särskilt mellan Guesde och splittringsmannen Hervé.
Huvudintresset i fransk arbetarrörelse har emellertid de senaste
åren knutits till den mer eller mindre » syndikalistiska»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
