Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Tyskland: kampen om revisionismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLAND: KAMPEN OM REVISIONISMEN
57
väg: »det förblir alltså vid expropriationen!» underströk
han under kongressens starka tillslutning. Men Auer lät
sin humor spela mot de tvärsäkra revolutions profetiorna,
som aldrig slogo in, d:r David uppträdde som öppen
revisionist, Frohme fann skiljaktigheterna praktiskt obetydliga
och varnade mot allt dogmväsen. Och Bebels resolution,
som följde på hans stora tal, manade helt enkelt
arbetarna att med alla medel även, när det kunde gagna,
genom samverkan med andra partier - öka sitt inflytande
och på samma gång fostra sig till övertagande av makten.
Också kunde Bernstein skriva att » med den nypa salt,
som i slika fall behövs, röstar jag också för densamma. »
-
På kongressen i Lübeck 1901 var revisionismen åter
under debatt. Stämningen i stora partikretsar började bli
irriterad över vad man fattade som ett mycket onödigt
rotande i detaljanmärkningar, till motståndarnas glädje,
och Bebel träffade säkert stämningen, när hans
resolutionsförslag riktade en maning till kritikens män att ej så
ensidigt vända sig inåt partiet. Bernstein, som nu kunnat
återvända ur landsflykten, avväpnade dock misstämningen
genom några försonliga ord, och han valdes kort därpå
till riksdagsman för Breslau.
Men annorlunda gick det i Dresden 1903. Man hade
väl kunnat vänta att denna »segerns partidag» skulle få
samma prägel av endräkt som valkampen, men Bebel
hade trott sig finna att en tendens på vissa håll förelåg
att använda själva segern som motiv för en ny opportu
nistisk taktik, och en mängd personliga motsättningar gåvo
snart debatterna en ytterst lidelsefull prägel. Slutet blev
en radikal principförklaring, den s. k. Dresden resolutionen,
framlagd av Bebel, Singer och Kautsky, där kongressen
» på det avgjordaste fördömer de revisionistiska strävandena
att ändra vår gamla prövade och segerkrönta, från
klasskampen utgående taktik», till en tillmötesgåendets politik.
Detta skulle leda till att partiet, i st. f. att vara » revolu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
