Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Tyskland: kampen om revisionismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
SOCIALDEMOKRATIN
tionärt i ordets bästa mening», nöjde sig med att
reformera det borgerliga samhället. - Klassmotsatserna skärpas
och få icke suddas över. Den ökade makten bör
användas till att föra fram arbetarklassens alla uppgifter.
Hur agressiv i tonen denna resolution än var, röstade
dock de flesta revisionisterna för den, ty de ville
ingalunda vidgå den karakteristik av deras riktning, som där
gavs. Självklart uppstod dock åtskillig misstämning och
Dresden gav fienderna en utmärkt förevändning att utmåla
socialdemokratin som ett intoleransens parti. Flera
fyllnadsval visade att detta icke var helt fruktlöst.
Att emellertid den i Dresden segrande riktningens
män ingalunda avsågo någon minskning i partiets
strävanden till positiva insatser för arbetarklassens bästa framgår
bäst av den mängd lagförslag, som nu i riksdagen
framfördes, om föreningsrätt, 8-timmarsdag, arbets-amt o. s. v.,
men av det borgerliga blocket nästan alla avvisades.
Självklart försummades ej heller kritiken. Regeringens
tjänster åt tsardömet med utvisningar, ryska lockspioners
tolererade verksamhet i Königsberg m. m. framdrogs på
uppseendeväckande sätt, liksom att Jaurès 1905 förbjöds
att tala i Berlin för freden. Vid det tillfället spreds i stället
genom » Vorwärts’» försorg i 100,000 ex. det tal han
ämnat hålla.
Partidagen 1904 i Bremen förlöpte lugnt, till
motståndarnas stora missräkning, och 1905 uttalade sig
kongressen i Jena, nog ej utan påverkan av den ryska
revolutionen, för politisk storstrejk som yttersta medel, i
händelse något attentat mot den allmänna rösträtten skulle
försökas. De meningsskiljaktigheter med fackföreningarna,
som detta beslut syntes innebära, utjämnades 1906 i
Mannheim, där fackföreningarna också vunno uttryckligt
erkännande som »lika viktiga» för arbetarrörelsen som
det politiska partiet och samverkan med deras ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
