Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Socialismen i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALISMEN I ENGLAND
9
tillsammans med ett hastigt ökat antal fackliga
organisationer (år 1907 voro de 174 med 974,504 medlemmar,
numera, efter gruvarbetarnas anslutning, ett par millioner).
Varje ansluten förening betalar till arvoden åt de valda
och valkostnader 1 penny (7 öre) pr år och medlem
(numera 2 pence), en tvångsanslutning», som 1908 givit
förevändning för domstolstrakasserier mot några föreningar.
Valen 1900, mitt under boerkriget, gåvo
arbetarpartiet blott ett par platser, Keir Hardie och Bell; Burns
hade lämnat partiet och valdes av de liberala. Nu tyckte
sig de triumferande konservativa helt obundna av hänsyn
till arbetarnas klassintressen. Den ryktbara Taff
Valedomen 1901 fällde Järnvägsmannaförbundet, vars
funktionärer på övligt sätt genom flygblad och strejkvakter sökt
hålla blockadbrytare borta vid en strejk, till en kolossal
skadeståndsplikt, och överhuset stadfäste domen. Detta
betydde i praktiken ett dråpslag mot strejkrätten och
bidrog mer än allt annat till de engelska fackföreningarnas
inmarsch på det politiska stridsfältet. Ett par fyllnadsval
visade vart vinden blåste, och 1902 års
fackföreningskongress i London strök skarpt under fordran på, som
John Burns sade på ett massmöte i samband med
kongressen, full brittisk medborgarrätt» för arbetarnas
organisationer. » Underhuset är vad folket gör det till, sade
Keir Hardie. »Ha vi 200 representanter där, behöva vi
inte längre traska ut till Hyde-Park. »
Så långt kunde man ju alls icke komma med ens,
men redan vad som nåddes i de allmänna valen 1906
gjorde ett kolossalt intryck i England. Ett nytt parti stod
med ens vid de båda gamla historiska partiernas sida,
väjande för intetdera och starkt nog att tilltvinga sig gehör.
Labour Party hade ställt upp 50 kandidater; de fingo
323,000 röster och 30 av dem valdes. I. L. P. hade
direkt uppställt 7 av dessa, bland dem Keir Hardie, som
blev den nya parlamentsgruppens ordförande, och Mac-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
