Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BELGIEN
19
Förslaget om författningsrevision blev under denna
situation omsider 1890 upptaget till prövning. Men
förslag kommo också om alla slags garantier».
Arbetarpartiet beslöt då 1891 att göra slag i saken genom en
politisk storstrejk, om ej revisionen beslöts. En sådan
utbröt också redan till 1 maj 1891, och stark jäsning i
Bruxelles ökade påtryckningen. I maj 1892 beslöts omsider
författningsrevision, men först i april 1893 stod man
inför positiva beslut. De blevo idel avslag på alla olika
revisionsförslag! Nu vädjade rösträttsrörelsens ledare,
bland vilka vid sidan av Volders och Anseele den unge
advokaten Emilie Vandervelde särskilt framträdde, till
arbetarna att besvara denna utmaning med storstrejk. Denna
tog en storartad omfattning, arbetet låg nere i de flesta
industriorter, den radikala bourgeoisin sympatiserade med
arbetarna, och landet stod med varje dag allt närmare en
revolution. Då fann parlamentet omsider klokast att ge
efter. Samma kammare, som den 12 april förkastat allt,
voterade den 18 april med 116 röster mot 14
naturligtvis under bedyranden att »hotelserna från gatan » lämnade
den oberörd fullt allmän rösträtt (för män), ehuru med
3-gradig skala (2 röster för gifta, 1 tilläggsröst för högre
bildning och förmögenhet). Storstrejken avlystes nu
Belgiens arbetare hade lyckats med dess tillhjälp kasta
över ända det censusstreck, som dittills hindrat dem att
sända ens en enda av de sina till riksdagen.
De första nya valen 1894 gåvo också en hel
socialdemokratisk riksdagsgrupp på 28 man, vilken genast
med Vandervelde och Anseele i spetsen med stor duglighet
och flit började sitt arbete särskilt för de försummade
sociala reformerna. Men i övrigt var partiställningen 104
klerikaler och blott 20 liberaler, vadan högern begagnade
sitt övertag till att införa en för arbetarna ytterst
ogynnsam kommunal valrätt (bl. a. med 4-gradig skala), vilken av
Anseele döptes till »de fyra skändligheternas lag». Valen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
