50 SOCIALDEMOKRATIN han var i tillfälle att lämna partipressens betryckta ekonomi. År 1898 bragte omsider de första kommunala segrarna; i Kristiania kommunestyre invaldes 7 socialdemokrater, och flerstädes följdes exemplet. Stavanger och Trondhjem fingo sina partitidningar, och en facklig landsorganisation upprättades. Meyers ledning väckte dock även gensagor, som vunno i styrka då hans intressen alltmer tvungos över till hans omfattande enskilda affärer, vilka därtill i den inbrytande krisen gingo över ända. Alfred Eriksen, f. 1864. År 1900 valdes åter den prövade veteranen Chr. H. Knudsen till partiets ordförande. Stortingsvalen samma år visade för första gången nämnvärda röstsiffror över 4,000 i Kristiania, över 7,000 i landet; partiet hade omsider fast fot i Norge. Än starkare underströks detta av 1901 års kommunalval, då inalles 147 representanter insattes i 23 kommuner. Partiet hade nu också beslutsamt vidgat sin ram till att söka bevaka »ej blott lönarbetarnas, utan även alla mindre bemedlade handlandes, industriidkares och jordbrukares» verkliga bästa. På Hornsruds förslag antogs 1902 ett nytt jordprogram, som för torpare och lantarbetare krävde minimilön och maximalarbetsdag, men samtidigt sökte trygga böndernas äganderätt mot deras kapitalistiska fordringsägare. I det nordligaste Norge fick klasskampen en särskild prägel av motsättningen mellan den fattiga fiskarebefolkningen och de förmögna handlandena. Där uppträdde »Karlsöprästen» d:r Alfred Eriksen - »en förkroppsligad vilja» har han kallats som småfolkets socialistiske taleman och vann en popularitet, som endast kommer den ovanliga personligheten till del.