Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetarlagstiftning, svensk, av fil. kand. M. Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en person, som kommit på obestånd, har fordran för arbete, utfört
- å sådan dennes egendom, som ännu är i hantverkarens händer.
Dessutom ha befälhavare och besättning panträtt i fartyg och frakter
för fordran å hyra. (Sjölagen, § 268).
När det gäller att skydda lönen gentemot utomstående
fordringsägare, äger i svensk rätt det stadgande tillämpning, som
fritager innestående avlöning från utmätning, tills dess att arbetaren
är berättigad att lyfta den (utsökningslagen. § 67). Emellertid
lämnas genom denna bestämmelse icke arbetarens förfallna lön till hans
fria disposition, enligt vad som framgår av ett högsta domstolens
utslag av 190Î. Detta ansåg nämligen en arbetares innestående
avlöning böra utmätas för gäld, ehuru arbetaren invände, att den vore
nödvändig för hans uppehälle.
2. Arbetarförsäkring.
Statens försök att lösa arbetarförsäkringsfrågan i Sverige
datera sig från år 1884. Då tillsattes den ovannämnda kommittén med
uppdrag att utreda »om och i vad mån åtgärder kunde finnas
lämpliga för ordnande av förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare
beträffande möjliga olycksfall i arbetet ävensom för beredande av
ålderdomsförsäkring åt arbetare och med dem jämförliga personer.»
Under gången av sitt arbete fann kommittén det nödvändigt
att även göra en undersökning av befintliga
sjukkassor.
Som resultat av denna undersökning framgick, att sjukkassorna
svårligen skulle kunna någorlunda motsvara behovet uian
lagstiftningens stöd samt bistånd av offentliga medel. Obligatorisk
sjukförsäkring ville kommittén emellertid ej införa. Sjukförsäkringen hade
enligt kommitténs åsikt redan nått så vackra resultat genom de små
krafternas frivilliga sammanslutning, att den nog skulle
tillfredsställande ordnas, blott den erhölle rättsligt stöd samt ekonomisk
uppmuntran av det allmänna. Kommittén hade tänkt sig saken så,
att vissa fördelar skulle medges de kassor, som ställde sig under en
för ändamålet utarbetad lag. Två olika slag av sådana kassor
upp-togos i kommitténs förslag. Av det ena, de »inregistrerade», skulle
krävas mindre förutsättningar, men de skulle endast utfå ett årligt
förvaltningsbidrag av 50 kronor. De andra åter, de »erkända», skulle
grundas på strängt försäkringsteknisk grundval, skulle ha minst 150
medlemmar och utdela visst minimum av sjukhjälp. Statsbidraget
skulle utgå med 150 kronor samt kr. 1:50 för varje medlem, därest
sjukhjälpen ej överstigit kr. 2:50 per dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
