Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fattigvård, kommunal, av redaktör G. H. von Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
särskilt kvinnor, även med största flit kunna förvärva. Att
uppställa någon bestämd gräns för enskilt understöd är ej görligt, ty
om på något område individuella egenskaper och omständigheter
måste tillmätas betydelse, så är det på fattigvårdens. Det* vanliga
systemet att meddela fattigvård i form av bostad, s. k. fattigstuga
är, tillämpat utan kontroll, mycket farligt. Ty ofta bli dessa de
fattigas hem osedlighetsnästen, och de som bo där måste använda
tiggeri som existensmedel. Att tilldela välkända understödstagare
hyresbidrag eller direkt till hyresvärden erlägga hyran är en form
av understöd som ofta användes, men som ej häller kritiklöst bör
förekomma. Utdelning av »fattighjälpen» in natura är ej alltid
lämplig, särskilt om rotesystemet förekommer, ty man riskerar därvid
att dålig vara lämnas, och fördelen — att förhindra hjälpens
användande till spritvaror o. d. — är tvivelaktig, emedan varan lätt kan
utbytas mot begärligare föremål. Säkerhet i detta avseende vinnes
ej heller genom att lämna rekvisitioner å varor till handelsbodar,
ty utbyte, varvid allehanda onyttiga artiklar förvärvas, kan ju där
äga rum. Den enda verkligt effektiva kontrollen vinnes därigenom,
att frivilliga krafter, ledda av fattigvårdsstyrelsen, åtaga sig att
medverka i fattigvården och därigenom bli i tillfälle att erhålla
personlig kännedom om understödstagarne.
Anstaltsvården.
I vårt land är anstaltsvården ännu föga utbredd och lämnar
mångenstädes mycket övrigt att önska. Enligt 1904 års statistik
kunde å landsbygden beredas husrum åt 33 proc. av hela antalet
understödstagare, medan motsvarande siffra för städerna var 20
proc. Dock är det otvivelaktigt, att utan tillräckliga och goda
anstalter kan fattigvården ej tillfredsställande ordnas. Framförallt
gäller detta de fattiga kroniskt sjuke. Bland dessa intaga de
sinnessjuke ett mycket betydande rum, och det är av yttersta vikt
att de beredas god anstaltsvård om de skola återvinna hälsan.
Tyvärr är utrymmet å hospitalen alls icke tillräckligt, ehuru nya
hospital byggas och andra planeras; över hela vårt land klagas
därför, att vården är bristfällig eller övergår till vanvård. De
skildringar, som i medicinalstyrelsens och provinsialläkarnes officiella
undersökningar lämnas om vanvård av sinnessjuke i hem, fattighus
och fattiggårdar äro så ohyggliga, att vaije kommun bör låta sig
angeläget vara att genom särskilda åtgärder bereda dessa, de
olyckligaste bland de sjuka, en dräglig existens. Detta kan lämpligen
ske genom upprättande av kommunala anstalter för sinnessjuka.
Såsom exempel å sådana må anföras Gevle stads avdelning för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
