Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fattigvård, kommunal, av redaktör G. H. von Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fattigvårdens kanske viktigaste, men ännu sorgligt försummade
uppgift är vården av fattiga barn; dessa böra utackorderas i goda
fosterhem, som stå under noggrann kontroll av avlönade eller
frivilliga krafter, vilka utses av fattigvårdsstyrelsen. I de trakter där
fosterhem äro svåra att finna, böra smärre och enklare barnhem
bildas. Under inga förhållanden böra bam över 3 år få vistas å
anstalt tillsammans med äldre understödstagare. (Se närmare under
artikeln »Barnavården»).
Försörjningens olika former.
Av de för särjningsformer som förekomma, äro somliga av den
beskaffenhet, att de böra bestämt förbjudas, andra böra endast
tillåtas såsom övergångsformer och återigen andra kunna
rekommenderas, dock med villkor att ständig kontroll utövas. Till den
första kategorien hör bortauktioneringen, varigenom de fattiga
säljas till den som åtager sig att för lägsta summan underhålla
och »vårda» dem. Numera förekommer detta barbariska system ej
så öppet som förr (t. ex. i kyrkor och å kommunalstämmor). En
slags hemlig bortauktionering äger dock ofta rum. Genom
lagstiftning kommer densamma med säkerhet att förbjudas, men även
innan dess borde den kunna förhindras där den ännu förekommer.
Detsamma gäller om den s. k. rote- eller omgången, som
till-gripes där man saknar anstalt. De fattiga förflyttas då med vissa
mellantider från gård till gård, emedan man anser att
fattigvårds-bördan då blir mera jämnt fördelad!
Beträffande utackorderingen av fattiga måste den noggrannaste
kontroll utövas. För bam är detta system det lämpligaste, när
goda fosterhem kunna uppbringas, men för äldre och sjuka
personer är det i regel ett förkastligt system. För dem är vida bättre
att lämna understöd i hemmet eller anlita anstaltsvård.
Vad understödet i hemmet beträffar, lämnas det antingen i
kontanter eller in natura. Detta utgör den vanligaste formen av
understöd, men är också den mest missbrukade av de fattiga.
Kontrollen från allmänhetens sida bör här rikta sig dels mot
fattigvården, som är skyldig lämna verkligt behövande tillräckligt
underhåll, så att de ej nödgas tigga sig fram, dels mot de fattige, som
måste tillhållas att väl använda understödet.
Vad understödets storlek angår, så växlar detta mellan några
få kronor ända upp till ett 70-tal pr månad. Likavisst som det förra
understödet är för lågt och tydligen underhåller behovet av tiggeri
och stöld som komplement, likavisst torde den senare gränsen
vara så hög, att den understödde därav frestas till superi o. d.,
vartill kommer, att beloppet överskrider vad många självförsörjande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
