Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lösdriveriets bekämpande av redaktör G. H. von Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lösdriveriets bekämpande.
r*\ ed lösdriveri förstås de arbetsovilligas avhållande från ordnat
arbete och deras därav föranledda ockrande på allmänhetens
hjälp. Lösdriveriet bör sålunda noga skiljas från arbetslöshet i
vanlig mening; den senare är tvungen och beroende på rådande
konjunkturer. Helt naturligt kan dock arbetslöshet under längre tid i
samband med andra ogynsamma förhållanden leda till att lösdriveri
uppstår. Ur denna synpunkt kan det sägas, att alla åtgärder, som
avse att minska den tvungna arbetslösheten, såsom
arbetsförmedling, arbetslöshetsförsäkring o. d., också minska lösdriveriet. De
viktigaste orsakerna till lösdriveriet äro emellertid å ena sidan
lättja, vandringslust och njutningslystnad, å den andra allmänhetens
godtrogenhet och slapphet gentemot all, även hycklad, nöd.
Några fullt exakta uppgifter om lösdriveriets omfattning torde
ej givas. I fångvårdsstatistiken meddelas emellertid uppgifter om
antalet personer, som häktats för lösdriveri och bettlande, och har
detta antal i allmänhet uppgått till 2,000 ä 2,500 årligen, varav */8
män och kvinnor. Ungefär halva antalet häktade lösdrivare
ådömas tvångsarbete, medan de övriga frikännas, med eller utan
varning. Helt naturligt är likväl antalet lösdrivare långt större än
antalet häktade sådana utvisar.
Lagstiftning.
Behandlingen av lösdrivare sker enligt lag ang. lösdrivares
behandling d. 12 juni 1885. Enligt denna kunna särskiljas två typer
av lösdrivare, dels den »som sysslolös stryker omkring från ort till
annan, utan medel till sitt uppehälle», dels den vilken, »utan att äga
medel till sitt uppehälle, underlåter att efter förmåga söka ärligen
försörja sig, och tillika förer ett sådant lefnadssätt, att våda därav
uppstår för allmän säkerhet, ordning och sedlighet».
Den förra gruppen — landsstrykarne eller »luffame» —
existera på tiggeri eller tjuvnad. Ofta söka de dölja detta genom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
