Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Staten såsom ensam producent, jämförd med det nuvarande produktionssystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATEN SÅSOM ENSAM PRODUCENT
13
dukterna, distributionen, som socialdemokraterna vänta en
genomgripande förändring och förbättring af det nuvarande
tillståndet genom sitt system. De icke blott eftersträfva
en rättvisare och billigare fördelning af detta lifvets goda,
än för närvarande kan sägas vara för handen, de tro sig
också kunna bjuda på vida mer att dela af detta
förmedels en produktion i största möjliga skala för
gemensam räkning och under tillgripande af alla befintliga
ekonomiska resurser och krafter i samhället samt å andra
sidan direkt afpassad efter de olika samhälleliga och
individuella behofven; och de tröttna aldrig på att framhålla
det nuvarande produktions- och distributionssystemets
värkliga äller förmenta brister i detta afseende. Ännu
Erfurterprogrammet från början på 1890-talet talar om att
» privategendomen till produktionsmedlen har blifvit
oförenlig med dessas ändamålsenliga användning och fulla
utveckling»; andra bekanta slagord äro den nuvarande
produktionens planlöshet äller anarki äfvensom dess
dvärgartade karaktär.
Ärfarenheten, särskilt de senare årens, synes dock
vederlägga detta tal. Ser man med oförvillad blick på
den modärna storindustrien, så skulle man väl närmast
vara böjd att tillskrifva den raka motsatsen till de
nyssnämda klandrade egenskaperna; tag ett af de förut
omnämda kartellerna äller trustbolagen, tag t. ex. det mäst
omtalade af dem alla, det berömda Standard Oil
Company, bröderna Rockefellers skapelse, som slagit under sig
så godt som alla oljeraffinerier i Förenta staterna och nu
utgör mellanlänken mellan oljekällorna och den
konsumerande allmänheten. Dvärgartad kan man förvisso icke
kalla denna affär; dess bekanta rörsystem för
oljeframforslingen, många gånger längre än hela det svenska
järnvägsnätet, motsäger bestämt ett dylikt påstående. Icke
häller är den planlös eller anarkisk, utan regleringen eller
anpassandet af produktion och konsumtion sker tvärtom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
