Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Socialismen och den sociala jämlikhetens idé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
SOCIALISTSTATEN OCH NUTIDSSAMHÄLLET
men lika litet ser man några tecken till den allmänna
utjämning och afplattning af inkomstpyramiden, som skulle äga
rum, om den optimistiska, af Leroy-Beaulieu med flera
förfäktade åsikten vore riktig. Tvärtom synes pyramiden
alltjämt skjuta i höjden och på samma gång bli mera
fyllig åt sidorna; de förmögna och rika bli allt flera och
allt rikare; miljonär har blifvit ett så vanligt begrepp, att
ordet nästan helt och hållet förlorat sin forna magiska
klang; endast mångmiljonär äller hälst miljardär låter
ännu något, men väcker icke häller längre den måttlösa
förvåning som på den tid, då huset Rothschild var det
enda exemplar af arten.
Nå, men småfolket då, arbetarna, invänder kanske
någon. Ha icke äfven de under de gångna åren fått sin
ekonomiska ställning förbättrad? Näppeligen i samma
grad som de högre klasserna och framför allt icke på ett
sätt som utlofvar, att de till äfventyrs vunna fördelarne
också skola bli varaktiga. Arbetarnas ekonomiska
ställning har under tidernas längd gått upp och ner; jämför
man den nuvarande generationens vilkor med ställningen
i början på 1800-talet, så är förbättringen omisskännelig;
men början af 1800-talet utgjorde i själfva värket i
arbetsklassens ekonomi en vågdal så djup, att dess make en
dast sällan förut påträffas i historisk tid. Professor G.
Steffen i Göteborg publicerade för några år sedan, stödd
på Thorold Rogers undersökningar, en tablå öfver den
reala arbetslönens förändringar i England under de senaste
600 åren. Det resultat, hvartill han kommer, och som,
om än naturligtvis icke i alla detaljer fullt tillförlitligt,
dock väl i det hela torde riktigt angifva utvecklingsgången,
är det tämligen nedslående, att den genomsnittliga
kroppsarbetarens lefnadsstandard, åtminstone såvidt det gäller
järnvägen anställda funktionärer och arbetare (18,911). Exempel
af denna art skulle kunna mångfaldigas, men detta hindrar icke, att
hufvudmassan af egendomen i de flesta länder likväl befinner sig i
händerna på ett relativt fåtal af befolkningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
