Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Sockenbibliotekens historia - 1. Sockenbiblioteken före folkskolans lagstadgande i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
VERNER SÖDERBERG.
Allmogeklassens bildningskraf om arbetarnes var
det ännu föga tal erkändes vid århundradets början.
i allmänhet som berättigade, men många voro nog ock
de, som skrämda af »upplysningstidens» omstörtningar
helst önskade kunskapens träd väl omgärdadt och
allmogen så länge som möjligt kvarhållen i dess gamla,
trohjärtade okunnighet. Klarast eller kanske rättare
sagdt mörkast framträder den af romantikens idéer
besjälade reaktionens ståndpunkt i ett memorial på 1815
års riksdag af Lorenzo Hammarskjöld. Det heter där
bl. a., att menigheten, hvars lif endast åt mekaniska
arbeten och ekonomiska bördor är ägnadt, ej kan
förvärfva annat än half kunskap eller ett ytligt vetande,
gagneligt hvarken för den ena eller den andras. Vetande
vore för öfrigt denna klass icke ämnadt; dess lycka
bestod i »öfvertygelse för känslan, suppleanten för bristande
öfvertygelse för förståndet. Låt bonden åter träda i
sitt gamla förtroliga förhållande till sin själasörjare,
låt prästen åter blifva hans enda lärare, som jämte
kristendomens heliga dogmer bibringar honom
bokstafveringens konst, och svenska menigheten skall, med
förfäders kunskapsmått och under åtnjutande af förfäders
laglikmätiga frihet, åter som i forna lyckliga dagar bli
ett mönster för allmogen i hela Europa.»
Men riddarhusvältaligheten trädde stundom äfven i
de nya idéernas tjänst. »Funnes i hvarje pastorat en
sådan fond för upplysningen som ett litet valdt
bibliotek, skulle frihetens och upplysningens ankare vara så
väl fästadt vid våra stränder, att det därifrån icke
mera kunde uppryckas». Med dessa svassande ord
motiverade vid 1828-30 års riksdag kammarskrifvaren
Carl Ulric Roos sitt förslag om inrättandet af
»lokalbiblioteker för allmänheten, där böcker och skrifter uti
religion, moral, historia, geografi, lag och ekonomi m. m.
emot ingen eller ringa och lätt afgift vore att tillgå».
Han ville kalla dessa bokförråd sockenbiblioteker, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
